En man bär sina tillhörigheter från det förstörda bostadshuset.
Natten mot tisdagen den 17 juni bombades Ukrainas huvudstad åter i en kombinerad attack med drönare och missiler. Enligt ukrainarna handlade det om 280 drönare av Shahed-typ, 18 missiler och därtill över hundra attrapper som skulle förvirra försvararna. Sett till volym och tidsförlopp var det en av de allra största attackerna under kriget.
Luftförsvaret gjorde en god insats även denna gång. De allra flesta projektilerna sköts ner eller styrdes ur kurs men många tog sig igenom och slog ner i Kievs utkanter i öst, väst och sydväst.
De allra flesta människor som miste livet bodde i ett niovåningshus i ett distrikt i sydvästra Kiev som träffades av en kryssningsmissil av typen Ch-101 (X-101). Den svepte bort ett helt trapphus och klöv byggnaden i två delar.
På onsdagsmorgonen var antalet döda uppe i 22 personer med över 130 skadade. Det gör attacken till den mest dödliga i Kiev sedan den 8 juli 2024 då barnsjukhuset Ochmatdyt angreps.
Det är makabra detaljer som ges av den ukrainska räddningstjänsten. Uppgifterna om hur många som dödats pendlade något under tisdagen. En förklaring är att döda grävts fram successivt ur rasmassorna och att man inte alltid hittat hela människor utan ofta bara kroppsdelar vilket försvårat beräkning. Som ofta efter sådana attacker har familjer stått en hel dag vid avspärrningarna i väntan på att ta hand om sina döda släktingars kroppar.
Varför bombade ryssarna bostadshuset? För att besvara den frågan med säkerhet måste man ta sig in i huvudet på de som gav ordern.
Det är inte möjligt.
Men det går att konstatera vissa saker: Ch-101 är en luftburen kryssningsmissil som avfyras från strategiskt bombflyg. Missilen tillhör ryssarnas mest använda på senare tid – det skickas ofta mot broar – och har visat sig pålitlig och ha hög precision.
Bostadshuset var ett civilt objekt utan militärt värde, precis som barnsjukhuset förra året. Det betyder att ryssarna antingen siktade på bostadshuset i syfte att döda civila, eller missade sitt mål rejält av något skäl. I det senare fallet kan det inte avfärdas som ett beklagligt misstag, utan handlar om en vårdslöshet som tippar över i likgiltighet och utmynnar i krigsbrott.
Brandmän springer för att söka skydd.
Det faktum att den här typen av attacker, med många civila dödsoffer, förekommer åtminstone en gång i månaden gör det till ett mönster. En annan rutin är att varje attack följs av ryska lögner – om målets karaktär, om träffen, om följderna. Det hör också till att Ryssland matar offentligheten med flera motstridiga förklaringar där olika mottagare kan ta till sig olika budskap medan ytterligare andra kommer fram slutsatsen att det kan ha gått till hur som helst och att ingen sanning finns. Att skapa denna desillusion är också en del av syftet med desinformationen.
De som diskuterar de här sakerna bör därför hålla raka, enkla linjer om vad, hur och varför: Det ryssarna träffade var ett civilt objekt. Det ligger mitt i en storstad. De använde ett högprecisionsvapen. Rysk militär har en historia av massmord på civila, i Ukraina såväl som i andra länder, även på ryskt territorium. Och den ryska regimen ljuger så gott som alltid i kritiska lägen.
Rysk krigföring är helt enkelt liktydig med massmord. Mördare måste ställas till svars.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen
Alex Voronov