Europa har sin allvarligaste sĂ€kerhetskris sedan andra vĂ€rldskriget. ĂndĂ„ har Rysslands invasion av Ukraina inte tagit nĂ„gon större plats i valrörelsen. Den enda debattfrĂ„gan har varit graden pĂ„ krigets pĂ„verkan pĂ„ det svenska elpriset.
Det Ă€r för dĂ„ligt. Ă
tminstone tre omrÄden förtjÀnar seriös politisk diskussion.
Det första Àr Sveriges lÄngsiktiga militÀra och civila stöd till Ukraina. Hur ska vi vÀga av Sveriges försvarsbehov mot vÄrt lÄngsiktiga Ätagande för Ukrainas?
HÀr gÀller det att automatisera processerna som levererar svenska vapen till Ukraina. Vi ska inte bara rensa i lagren utan tillverka nytt specifikt för ukrainska behov, i samverkan med vÄra vÀstallierade, och göra det kontinuerligt, sÄ lÀnge behovet kvarstÄr.
Den icke-militĂ€ra hjĂ€lpen fĂ„r inte glömmas â finansiellt stöd som hĂ„ller igĂ„ng den ukrainska ekonomin samt bistĂ„nd till Ă„teruppbyggnad. Det som raserats mĂ„ste byggas upp redan nu, dĂ€r det Ă€r möjligt.
Det andra omrÄdet Àr följderna av krigföringen för oss och vÄr livsstil. NÀr Ryssland stÀnger gaskranen och Europa sjÀlvmant fasar ut rysk naturgas fÄr det pÄ medellÄng sikt konsekvenser för energipriserna, som redan höjts av ökad efterfrÄgan efter pandemin. Detta ihop med den minskade ukrainska jordbruksexporten ger högre livsmedelspriser.
Valrörelsebudskapen har handlat uteslutande om att lindra svenskarnas börda av allt detta. Det förmedlar intrycket att vi kan konsumera som tidigare medan en annan del av Europa brinner.
Det vore bĂ€ttre om vĂ„ra politiker sade i klartext att det kommer att bli tufft, att hushĂ„llen Ă€ven mĂ„ste ta eget ansvar, bland annat att spara el, men att vĂ€gen framĂ„t Ă€r omstĂ€llning till fossilfri ekonomi â och ukrainsk krigsseger.
Det tredje omrĂ„det Ă€r hjĂ€lpen till krigets offer hĂ€r hos oss. Fyra miljoner ukrainare har flytt till Europa. Av dem Ă€r uppskattningsvis 40 000 i Sverige. De mĂ„ste ha ett vĂ€rdigt mottagande. SĂ„ Ă€r det inte i dag. De tvingas leva pĂ„ högst 71 kronor per dag â samma oanstĂ€ndigt lĂ„ga dagersĂ€ttningsnivĂ„ som asylsökande. De allra flesta Ă€r beroende av privat vĂ€lgörenhet för sin överlevnad.
Ukrainarna folkbokförs inte. De saknar alla rÀttigheter som följer av det. De fÄr inte lÀsa svenska för invandrare eller delta i etableringsinsatser.
Orsaken Àr att de inte fÄtt asyl, utan tillfÀlligt skydd enligt EU:s massflyktsdirektiv. Sverige har valt, till skillnad mot exempelvis Tyskland, att inte höja sig över direktivets miniminivÄ för sociala rÀttigheter. Inte heller vill man frÄngÄ skyddets rent tillfÀlliga karaktÀr, dÀr ingen hjÀlp ges till etablering och framtid i landet.
Den bakomliggande filosofin Àr att kriget Àr tillfÀlligt och att flyktingarna snart ska Äter till Ukraina. Samtidigt kan alla se att det inte Àr sÄ. Krigets omfattning och förlopp tyder pÄ att Ukraina generellt inte kommer att vara sÀkert att ÄtervÀnda till pÄ flera Är.
Sverige mÄste kunna bÀttre. Ukrainare mÄste precis som andra flyktingar ges en möjlighet att bygga sig en framtid i vÄrt land.
Alex Voronov Àr fristÄende liberal skribent och tidigare politisk redaktör pÄ tidningen.