Planen var att uteserveringen skulle byggas i slänten intill brofästet. .
Det är ingen gudagiven rättighet att ha en uteservering i anslutning till sin restaurang. Ibland är det olämpliga platser det rör sig om, ibland kan det orsaka orimligt stök. Eller så blir det av någon annan anledning helt enkelt inte bra.
Så är däremot inte fallet i Munktellstaden i Eskilstuna där kommunen, med en minst sagt märklig motivering, beslutat att det inte blir någon uteservering för restaurangen Aqua vinetto.
Kommunen hävdar att den tilltänkta uteserveringen skulle begränsa allmänhetens tillgång till en park. Problemet: Det är inte en park restaurangens ägare vill bygga uteserveringen i. Det är en stenig sluttning på några meter ned till ån.
Bygglovshandläggaren erkänner till och med i sin kommunikation med de sökande att marken ”inte är särskilt inbjudande för allmänheten”. Trots det så hänvisar handläggaren till att allmänheten måste ha tillgång till just denna lilla steniga sluttning. För att den i detaljplanen – alltså det dokument där kommunen bestämmer hur ett område ska byggas – benämns som en park.
För att låna kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) citat om Seniorprocessen så liknar detta mest en ”byråkratisk parodi”. Någonting som uppenbarligen inte är en park blir till en park för att några tjänstemän på Samhällsbyggnadsförvaltningen viftat med ett kafkaesquet trollspö.
Hade man velat hade man kunnat komma runt det problemet. Det finns nämligen ett undantag i plan och bygglagen man skulle kunna använda sig av här. Det undantag som ger kommunen rätt att upplåta mark för att bedriva exempelvis en kiosk. Med det undantaget skulle man lika gärna kunna bedriva en uteservering.
Men enligt kommunen tar en uteservering för mycket mark i anspråk och begränsar allmänhetens tillgång till den lilla backen. Det är kanske sant i sak, men det är i det här fallet är det bra att det blir svårare att komma åt sluttningen. Det är inte helt säkert att ge sig ut på en promenad i grushögen. Risken att man får ta sig en ofrivillig simtur är inte obefintlig.
Argumentet om allmänhetens tillgång till parkmiljön faller dessutom platt – på mer än ett sätt. Tar man bara en kort promenad över bron som bokstavligen ligger centimeter ifrån den lilla sluttningen så har man tillgång till ett härligt promenadstråk och en riktig park. Inte ett grustag som någon valt att bokföra lite väl kreativt i detaljplanen.
Bygglovshandlingar med en ansökan om att bygga ett trädäck – en idé som inte gick hem hos Eskilstuna kommun.
Det här hade gått att lösa – om kommunen hade velat det. – det finns en paragraf i lagen att luta sig mot. I stället väljer förvaltningen att sätta stopp för ett initiativ från en företagare som vill göra ett av stadens trevligaste områden ännu bättre. Det är synd, och framför allt onödigt.
Det här blottar också ett större problem med hur det går till när man vill bygga i Sverige. Vi har en lagstiftning som gör det betydligt enklare att säga nej än ja från kommunens sida. När de väl har gjort en detaljplan för ett område så blir ofta det ett argument i sig för att slå ner kul initiativ.
Det hade varit bra om Eskilstuna kunde låta sin planer vara lite mer lösa i kanten, se till att det finns utrymme för spontanitet och nya idéer. Inte bara lägga en våt filt över byggandet i staden.
Jonathan Törnstrand är återkommande gästkrönikör på ledarsidan och tidigare ordförande för Luf Sörmland