Aleksej kom ut frÄn sitt bostadshus i Charkiv 12:15. Han hade varit hemma pÄ lunch och skulle gÄ tillbaka till jobbet pÄ sportanlÀggningen Unifecht 300 meter bort. Men först skulle han hjÀlpa en granne att skotta undan lite snö. Det kan ha rÀddat hans liv.
12:22 trÀffade ett ryskt attackplan sportanlÀggningen med tvÄ bomber. DÀrefter vÀnde planet, kom in en andra gÄng och slÀppte tre bomber till, som missade. Tiden Àr registrerad pÄ övervakningskameror.
Aleksej gÄr fram till mig dÀr jag stÄr och fotar byggnaden, och drar in mig pÄ en spontan guidad tur i ruinen. Han jobbar med installation och underhÄll av teknisk utrustning som anvÀnds vid fÀktning. Hans saker fanns i Unifecht. 5 mars var allt borta, sprÀngt.
Byggnaden saknade militÀr betydelse. Det var en helt och hÄllet civil anlÀggning. Samma sak Àr det med utbombade bostadshus i omrÄdet Pavlove Pole intill: Bombnedslag, förödelse, civila offer. Allt lÄngt frÄn ukrainska försvarsanlÀggningar.
Runt staden finns dock betydande militÀra resurser pÄ bÄda sidor. Charkivs nÀrhet bÄde till Ryssland och Donbass har gjort den strategiskt viktig. Med bara fem mil till grÀnsen har Rysslands armé inga större problem med logistiken hÀr. Tidigare fanns Àven en förestÀllning i Moskva att det starkt rysksprÄkiga Charkiv skulle vÀlkomna de ryska soldaterna.
SÄ blev det inte. Rysslands angrepp svetsade samman Charkivborna mot angriparen. Köerna till hemvÀrnet var lika lÄnga hÀr som i Kiev.
Den 92:a mekaniserade brigaden som hĂ„ller det norra frontavsnittet Ă€r nĂ„got av det bĂ€sta Ukraina har. Allt det tillsammans med Charkivs storlek â 1,5 miljoner invĂ„nare före kriget â har gjort den omöjlig att erövra.
Men Ă€ven om Ryssland inte förmĂ„r ta Charkiv, lyckas man binda ukrainska styrkor hĂ€r samt terrorisera stadens invĂ„nare med kontinuerlig beskjutning. Det prĂ€glar stadsbilden. Folklivet Ă€r betydligt mer dĂ€mpat Ă€n i Kiev. FĂ€rre mĂ€nniskor Ă€r ute, fĂ€rre har Ă„tervĂ€nt frĂ„n flykten. Lokala kollegor berĂ€ttar att det man ser iâŁdag Ă€ndĂ„ Ă€r en stor förbĂ€ttring mot de helt folktomma gatorna för en mĂ„nad sedan.
Tunnelbanan, som fungerat som jÀttelikt skyddsrum, har öppnat för trafik. Men en grupp mÀnniskor Àr kvar med sina madrasser och tÀlt. De har ingenstans att ta vÀgen eller Àr för rÀdda för att ta sig upp. Det senare gÀller nÄgra Àldre kvinnor jag pratar med. De har bott i tunnelbanan sedan 24 februari.
Det gÄr att förstÄ dem. Den senaste veckan har beskjutningarna ökat, i staden och utanför i lÀnet. Civila dör och skadas dagligen.
Att fÄ slut pÄ terroriseringen av Charkiv Àr inte lÀtt. Ryssland kommer alltid att ligga dÀr det ligger. Dess makthavares planer att kuva Ukraina förblir intakta.
BÀttre luftvÀrn Àr nödvÀndigt, men kommer inte att rÀcka. De som kan Àmnet i Ukraina talar om behov av avskrÀckning, lÄngdistansvapen i ukrainarnas hÀnder som kan nÄ mÄl en bit in i Ryssland. VÀst bör leverera sÄdana.
Alex Voronov Àr fristÄende liberal skribent och tidigare politisk redaktör pÄ tidningen.