TĂ€nk dig en ensam, italiensk restaurang pĂ„ en avskild och lite undangömd gata. Maten Ă€r fantastisk, men skylten Ă€r liten, liksom kvarteret och dess invĂ„narantal. MĂ€ngden mĂ€nniskor som passerar förbi och samtidigt Ă€r sugna pĂ„ en tallrik pasta Ă€r begrĂ€nsad. Ăgarinnan har funderat pĂ„ att börja erbjuda hemleverans, men en brorson pĂ„ en moped hinner Ă€ndĂ„ inte leverera sĂ€rskilt mĂ„nga matlĂ„dor pĂ„ en kvĂ€ll.
Men sĂ„ hĂ€nder plötsligt nĂ„got. Ăgarinnan fĂ„r möjlighet att ansluta sig till en digital plattform som marknadsför restauranger till tiotusentals anvĂ€ndare i staden, och som kopplar ihop henne med bĂ„de kunder och kurirer som kan utföra leveranserna. Hon behöver varken brorson, moppe eller tio miljoner kronor att köpa annonser för.
I teorin Àr det ett slags revolution som pÄgÄr, och inte bara för restaurangÀgare. Killen som just fÄtt sitt uppehÄllstillstÄnd, studenten som behöver ett extraknÀck, cykelentusiasten som ÀndÄ Àr ute och cyklar pÄ kvÀllarna, alla kan de med bara en bil, moped eller cykel ansluta sig och fÄ jobb med bara nÄgra knapptryck.
Ja, det var i teorin, som sagt. Den utveckling som sker genom den sĂ„ kallade delningsekonomin â egentligen Ă€r plattformsekonomin ett bĂ€ttre begrepp â Ă€r tyvĂ€rr omhuldad av ett antal lager av byrĂ„krati. Den som vill köra passagerare i bil mĂ„ste skaffa taxilegitimation till en kostnad av 4 000-5 000 kronor och nĂ„gra mĂ„naders vĂ€ntetid.
Den som i stĂ€llet kör en matlĂ„da mĂ„ste ha tillstĂ„nd för godstransport pĂ„ vĂ€g. Det innebĂ€r bland annat att Transportstyrelsen ska pröva om du uppfyller kravet pĂ„ âgott anseendeâ. HandlĂ€ggningstiden Ă€r inte helt ovĂ€ntat lĂ„ng. Dessutom stĂ€lls krav pĂ„ att föraren ska ha med sig en âvilobokâ, och anteckna tiden för genomförd dygnsvila. Den fĂ„r inte vara digital, finnas i flera exemplar eller pĂ„ andra sprĂ„k, och mĂ„ste sparas i minst 12 mĂ„nader efter utförd körning.
Matleveransplattformen Wolt pekar pÄ flera exempel dÀr kurirer bötfÀllts för att polisen ansett att boken fyllts i pÄ ett felaktigt sÀtt. Företaget vill digitalisera processen för att underlÀtta för kurirerna administrativt och sprÄkligt, men det Àr inte tillÄtet.
En avslutad vilobok ska dÀrtill ÄterlÀmnas till arbetsgivaren. Men vem Àr det i sammanhanget? Restaurangen som bestÀllt leveransen? Plattformen som förmedlat kontakten till budet? Kuriren som har enskild firma? Onödig administration Àr det i vilket fall som helst.
Fler exempel finns. I Stockholm blev Ätervinningsappen Tiptapp tillfÀlligt förbjuden eftersom kommunen ansÄg sig ha monopol pÄ sophantering. BÄde företag och enskilda stöter pÄ problem med tillstÄndsgivning, försÀkringsfrÄgor, och regelverk som skapats för det pappersfyllda samhÀllet.
Villkoren för de som arbetar i âgigekonominâ debatteras ibland, med all rĂ€tt. Men det Ă€r mĂ€rkligt att vi inte ens börjat diskutera möjligheterna för dessa jobb att överhuvudtaget vĂ€xa fram â och den byrĂ„krati som inte bara hĂ€mmar utvecklingen av den digitala tjĂ€nsteekonomin, utan ocksĂ„ möjligheterna för smĂ„ italienska restauranger pĂ„ bortglömda bakgator.
Joakim Broman Àr fristÄende liberal skribent.