Fredrik Lundh Sammeli (S) anser att Vårdansvarskommittén satt spiken i kistan för ett statligt huvudmannaskap.
Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen, slås det fast i hälso- och sjukvårdslagen. Samtidigt styrs sjukvården av 21 regioner, som i kraft av sitt grundlagsskyddade självstyre har frihet att utforma vården så att den bäst motsvarar invånarnas behov.
I praktiken har det därför uppstått omotiverade skillnader i tillgången till vård och behandling – både mellan och inom regionerna.
I Norge och Danmark har staten fått större inflytande över vården och dess finansiering. Det har löst vissa men inte alla problem. I Danmark har exempelvis vårdköerna nästan helt försvunnit.
Fördelarna som kan uppnås måste därför vägas mot nackdelarna.
I Sverige har Kristdemokraterna länge drivit frågan om att staten ska ta över ansvaret för sjukvården. I Tidöavtalet slogs det fast att frågan skulle utredas. Sedan 2023 har den parlamentariskt sammansatta Vårdansvarskommittén därför bland annat analyserat och belyst för- och nackdelar med ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap.
Nyligen lämnade kommittén över sin utredning till regeringen. Och beskedet är tydligt: ledamöterna från S, M, V, C, MP och L anser inte att staten bör ta över ansvaret för vården. KD och SD är de enda riksdagspartierna som är för en sådan reform.
Hela kommittén anser dock att ett delvis övertagande, exempelvis av specialistvården, är en dålig idé.
”I mina ögon är det här spiken i kistan för ett statligt huvudmannaskap,” säger kommittéledamoten Fredrik Lundh Sammeli (S) till SVT (2/6).
Han är inte ensam om att dödförklara frågan. Men det ska man akta sig för att göra.
De omotiverade skillnaderna i vården, som även Vårdansvarskommittén ser som ett problem, blir ett allt större huvudbry i en värld där det blir allt enklare att jämföra vårdutbudet mellan regionerna och där allmänhetens acceptans för dessa skillnader minskar.
Vårdansvarskommittén föreslår därför ett mellanting: att staten ska ta ett större ansvar på sex områden. Eller ändra ansvarsfördelningen, utan att ändra huvudmannaskapet som kommitténs ordförande Jean-Luc Af Geijerstam uttrycker det.
Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) tog emot Vårdansvarskommittés betänkande från utredningens ordförande Jean-Luc Af Geijerstam.
Det rör sig om: kompetensförsörjning, läkemedel, vaccinationer, screening, rättspsykiatrisk vård och luftburen ambulanssjukvård eller sjuktransporter.
Områden som länge pekats ut som särskilda problemområden i vården. När det gäller tillgången till läkemedel, vaccinationer och screening finns exempelvis uppenbara skillnader mellan regionerna. I vårdens eget postkodslotteri är det inte sällan viktigare var man bor än vilket medicinskt behov man har. Det finns därför flera goda skäl för att öka det statliga inflytandet.
Tålamodet med uppenbart omotiverade skillnader i vårdutbudet blir allt mindre bland patienter och sjukvårdspersonal.
Man behöver uppenbarligen skruva på systemet. Inte minst för att tålamodet med uppenbart omotiverade skillnader i vårdutbudet blir allt mindre bland patienter och sjukvårdspersonal.
Men desto mer makt som flyttas till staten eller olika former av regional samverkan desto starkare blir argumenten för en större och mer genomgripande sjukvårdsreform, där även huvudmannafrågan aktualiseras igen.