OvÀntat, sÄ kan man sammanfatta liberalerna partiledare Johan Pehrsons beslut att avgÄ.
I Liberalerna har man inga problem att kritisera sin ledare öppet och ofta. Enskilda liberaler har ocksÄ varit starkt kritiska mot Pehrson pÄ sistone. Men inte fler Àn vanligt.
Enligt uppgifter till Aftonbladet har det dock förekommit interna diskussioner i flera partidistrikt i landet, dÀr man hotat med att gÄ ut och krÀva Pehrsons avgÄng. NÀr den typen av krav vÀl kommer brukar det vara en tidsfrÄga innan partiledaren avgÄr.
Men inget distrikt krÀvde Pehrsons avgÄng. Han gick ÀndÄ.
Det saknas visserligen inte skÀl för Johan Pehrsons beslut. Partiets usla opinionssiffror lÀr ha varit en tungt bidragande orsak. I DN/Ipsos senaste mÀtning fick partiet stöd av 2 procent av vÀljarna. L har med andra ord lika lÄngt att falla till 0 procent som att kravla sig över 4-procentsspÀrren igen.
Men det finns fler goda skÀl. En del handlar om partiets inre liv. Liberalerna har nyligen skakats av flera tunga avhopp och det har funnits intern kritik hur Johan Pehrson hanterat dessa.
Andra skĂ€l handlar om den politik som förs. Liberalerna har knappast blivit de röda linjernas garant i Tidösamarbetet â som de lovade sina vĂ€ljare att de skulle bli. Den egna politiska profilen Ă€r svag. L har sin skolpolitik, men det finns inte mycket annat som utmĂ€rker partiets politik. Och nĂ€r det kommer till skolpolitiken skiljer sig inte Liberalernas sĂ€rskilt mycket frĂ„n alla andra partiers.
Det nya projektet âVision Selmaâ, som ska leda till en ny politik har kritiserats för att snarare vara ett sĂ€tt för L att nĂ€rma sig M och SD Ă€n att hitta en ny framkomlig politisk vĂ€g baserad pĂ„ tydliga liberala vĂ€rden.
SÄ vilka skÀl finns det numera att rösta pÄ partiet? Inte mÄnga som det vikande opinionsstödet visar. Liberalerna har tappat hÀlften av sina vÀljare sedan förra valet.
NĂ€r Johan Pehrson axlade rollen som partiledare för tre Ă„r sedan, i april 2022, var opinionslĂ€get ocksĂ„ mer Ă€n dystert. Som nybliven partiledare hade han dĂ€rför ett tydligt mandat: RĂ€dda kvar partiet i riksdagen. Det lyckades han âsom killen vid grillenâ att göra. Men dĂ€refter verkar energin ha tagit slut. Pehrson har Ă€gnat mer tid att försöka hĂ„lla nĂ€san över vattnet Ă€n att ta striden för grundlĂ€ggande liberala vĂ€rden.
Under en riksdagsdebatt i samband med EU-valet förra Ă„ret skulle Pehrson debattera med SD-ledaren Jimmie Ă kesson. NĂ€r han gĂ„r förbi Ă kesson, uppenbart omedveten om att mikrofonen slagits pĂ„, viskar han âlite mer tjafsâ.
Som om allt egentligen bara Àr ett spel för gallerierna. Som om de bara ska lÄtsas att det finns en djupgÄende konflikt mellan liberalismen och Sverigedemokraternas socialkonservativa och frÀmlingsfientliga ideologi.
PÄ en presskonferens under mÄndagen konstaterar Pehrson att han gjort Liberalerna till ett relevant parti igen. Om man tolkar uttalandet som att partiet Àr relevant igen för att det ingÄr i regeringen har han en poÀng. Men för att parafrasera Matteusevangeliet: Vad hjÀlper det ett parti, om det vinner hela vÀrlden, men förlorar sin sjÀl?
NÀsta partiledare kommer dÀrför inte bara, likt Pehrson, att försöka rÀdda kvar sitt parti i riksdagen. Den kommer ocksÄ behöva Àgna sig Ät grundlÀggande sjÀlavÄrd sÄ att partiet kan hitta tillbaka till sina rötter igen. För det rÀcker inte att kalla sig för Liberalerna. Ska man utgöra ett liberalt alternativ behöver politiken visa att man faktiskt Àr det.