Ledare: Vänsterpartiet vill inte längre krossa kapitalismen

Den 8 maj öppnar Vänsterpartiets partikongress i Jönköping. Fem dagar senare åker deltagarna hem igen. Så länge brukar inte partikongresser hålla på. Vänsterpartiet tycker själva att längden gör kongressen unik. 

Men man har onekligen mycket att prata om. Det låter kanske lite underligt för gemene man. Enligt den senaste så kallade Mediemätaren (september – december 2023) som undersökningsföretaget Verian tar fram för Ekots räkning syns och hörs V och V-ledaren Nooshi Dadgostar minst i media. 

Det betyder inte att man sitter och rullar tummarna i partiet. Tvärtom skakas partiet just nu av stora interna konflikter. 

Konflikten är inte ny: Det är förnyare mot traditionalister och de bråkar om innehållet i V:s nya partiprogram.

För första gången sedan 2004 ska partiet anta ett helt nytt program. Förnyarna i programkommissionen lutar sig mot ett strategidokument som antogs av kongressen 2020. I det slås det fast att partiet ska locka bredare väljargrupper och skaffa sig större politiskt inflytande. 

Målet är att bli en regeringspartner till Socialdemokraterna. 

För att nå målen i strategidokumentet valde programkommissionen att offra en rad för partiet heliga ideologiska kor i sitt förslag, som lades fram i november förra året: Ordet socialist användes mer sparsamt. Kapitalismen skulle inte längre krossas – ordet kapitalism fanns över huvud taget inte med i förslaget. Ett svenskt utträde ur EU har gått från ett självändamål till ett av flera möjliga handlingsalternativ. (DN 2/4)

Det fanns också kritik om att begreppet arbetarklass inte användes alls lika mycket (SVT 21/11 2023).

För ett parti som Vänsterpartiet där begreppen hålls som heliga av många partimedlemmar var dessa förslag bokstavligen som att vifta med ett rött skynke. 

Och traditionalisterna gick som väntat till storms. Nästan 1 000 motioner med synpunkter på förslaget till nytt partiprogram lämnades in. I sig är det inte så konstigt. Vänsterpartiet har likt Liberalerna en partikultur där medlemmarna ifrågasätter och inte går åt ett håll – bara för att partiledningen pekar ditåt. 

Och kritiken har fått effekt. Ett justerat förslag har tagits fram där bland annat portalparagrafen om att V är ”ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund” är tillbaka. Ordet kapitalism nämns åter exempelvis i meningen: ”Vi vill bygga ett samhälle som frigör sig från kapitalismen” (DN 10/4).

Om det räcker för att jämka ihop de båda sidorna återstår att se. 

Båda sidorna i konflikten har förvisso sina poänger. Traditionalisterna framhåller att begreppen som visar vilken ideologi partiet faktiskt har är viktiga. Att det finns en fara om politisk strategi tillåts göra partiet till något annat än det är. Förnyarna kontrar med att man har ett problem när orden blir trossatser i stället för användbara verktyg.

Det går inte att släta ut ideologin hur mycket som helst samtidigt som en del ord numera fungerar som identitetsmarkörer än en beskrivning av partiets väljare. De kommer exempelvis inte från arbetarklassen enligt Novus undersökningar. 53 procent av väljarna har en högskole- eller universitetsutbildning. 45 procent bor i storstäder. 

Vissa ord borde därför utan problem kunna slopas eller bytas ut – utan att partiet förlorar sin identitet.