Ledare: Begravningen får vänta när livspusslet ska gå ihop

Förr eller senare ställs vi inför döden. Någon som står oss nära har gått bort. Vi som är kvar ska arrangera begravningen. För många är det självklart att planeringen sätts i första rummet och att begravningen sker så fort som möjligt. 

Men för en växande skara svenskar går livet före döden. Själva ceremonin har förlorat i betydelse. Den har inte längre en lika självklar plats i sorgearbetet.

Begravningen får vänta tills det finns plats i kalendern. Det dröjer därför innan begravningen kan ske. I dag går det i genomsnitt 24,4 dagar mellan den dag en person avlider och hen begravs. Ingen annanstans i världen tar det lika lång tid. I våra nordiska grannländer tar det i snitt 14 dagar (2018) att begrava en person.

Vi prioriterar därför heller inte att gå på begravningar i lika hög grad som förr. 1999 gick i snitt 49 personer på varje begravning. 2018 hade genomsnittet gått ned till 23 personer. Samma år samlade en begravning i Norge i snitt 117 personer. 

På 2017 års nyordslista återfinns ordet direktare. Det vill säga att man blir begravd utan någon ceremoni. Direktare är fortfarande inte vanligt men för varje år blir de fler. 

Vad det här beror på är svårt att veta. Alla har sina och varierande skäl. Men trenden är tydlig: vi prioriterar inte längre döden och begravningar på samma sätt som förr. 

Det här kan också vara en orsak till etableringen av det nätbaserade begravningsbyråerna som tidningen skriver om.

De digitala lösningarna underlättar för dem som helst vill sitta hemma i soffan och planera hela begravningen. Kostnaden för varje del av begravningen är tydlig och de nätbaserade alternativen är oftast billigare än de traditionella byråerna med kontor på stan.

Men man får vad man betalar för visar tidningens granskning. Det tar betydligt längre tid för de nätbaserade byråerna att hämta kropparna på sjukhusens bårhus. Lång väntan försvårar svepning och omhändertagande av kroppen. 

Det här är inte den enda kritiken som riktas mot byråerna: kistor hamnar fel och urnor glöms bort. Det blir fel färg på de blommor som beställts.

För den som vill ta ett sista, värdigt avsked kan “misstag” som dessa vara oförlåtliga. Det går inte att göra om en begravning.

Över tid har vårt sätt att se på livet och döden förändras. Det behöver inte vara något fel i det. Men det är heller inte fel att fundera över ceremoniers betydelse och hur det kommer sig att allt fler lägger mindre vikt vid begravningar, samtidigt som vi troligen har världens mest välskötta kyrkogårdar.