Begravningen fÄr vÀnta nÀr livspusslet ska gÄ ihop

Begravningen har inte lÀngre en lika sjÀlvklar plats i mÄnga svenskars sorgearbete.

Begravningen har inte lÀngre en lika sjÀlvklar plats i mÄnga svenskars sorgearbete.

Foto: Kallestad, Gorm

Ledare2022-11-06 08:02
Detta Àr en ledare. StrengnÀs Tidning Àr en liberal tidning.

Förr eller senare stĂ€lls vi inför döden. NĂ„gon som stĂ„r oss nĂ€ra har gĂ„tt bort. Vi som Ă€r kvar ska arrangera begravningen. För mĂ„nga Ă€r det sjĂ€lvklart att planeringen sĂ€tts i första rummet och att begravningen sker sĂ„ fort som möjligt. 

Men för en vÀxande skara svenskar gÄr livet före döden. SjÀlva ceremonin har förlorat i betydelse. Den har inte lÀngre en lika sjÀlvklar plats i sorgearbetet.

Begravningen fĂ„r vĂ€nta tills det finns plats i kalendern. Det dröjer dĂ€rför innan begravningen kan ske. I dag gĂ„r det i genomsnitt 24,4 dagar mellan den dag en person avlider och hen begravs. Ingen annanstans i vĂ€rlden tar det lika lĂ„ng tid. I vĂ„ra nordiska grannlĂ€nder tar det i snitt 14 dagar (2018) att begrava en person.

Vi prioriterar dĂ€rför heller inte att gĂ„ pĂ„ begravningar i lika hög grad som förr. 1999 gick i snitt 49 personer pĂ„ varje begravning. 2018 hade genomsnittet gĂ„tt ned till 23 personer. Samma Ă„r samlade en begravning i Norge i snitt 117 personer. 

PĂ„ 2017 Ă„rs nyordslista Ă„terfinns ordet direktare. Det vill sĂ€ga att man blir begravd utan nĂ„gon ceremoni. Direktare Ă€r fortfarande inte vanligt men för varje Ă„r blir de fler. 

Vad det hĂ€r beror pĂ„ Ă€r svĂ„rt att veta. Alla har sina och varierande skĂ€l. Men trenden Ă€r tydlig: vi prioriterar inte lĂ€ngre döden och begravningar pĂ„ samma sĂ€tt som förr. 

Det hÀr kan ocksÄ vara en orsak till etableringen av det nÀtbaserade begravningsbyrÄerna som tidningen skriver om.

De digitala lösningarna underlÀttar för dem som helst vill sitta hemma i soffan och planera hela begravningen. Kostnaden för varje del av begravningen Àr tydlig och de nÀtbaserade alternativen Àr oftast billigare Àn de traditionella byrÄerna med kontor pÄ stan.

Men man fĂ„r vad man betalar för visar tidningens granskning. Det tar betydligt lĂ€ngre tid för de nĂ€tbaserade byrĂ„erna att hĂ€mta kropparna pĂ„ sjukhusens bĂ„rhus. LĂ„ng vĂ€ntan försvĂ„rar svepning och omhĂ€ndertagande av kroppen. 

Det hÀr Àr inte den enda kritiken som riktas mot byrÄerna: kistor hamnar fel och urnor glöms bort. Det blir fel fÀrg pÄ de blommor som bestÀllts.

För den som vill ta ett sista, vĂ€rdigt avsked kan “misstag” som dessa vara oförlĂ„tliga. Det gĂ„r inte att göra om en begravning.

Över tid har vĂ„rt sĂ€tt att se pĂ„ livet och döden förĂ€ndras. Det behöver inte vara nĂ„got fel i det. Men det Ă€r heller inte fel att fundera över ceremoniers betydelse och hur det kommer sig att allt fler lĂ€gger mindre vikt vid begravningar, samtidigt som vi troligen har vĂ€rldens mest vĂ€lskötta kyrkogĂ„rdar.