Till tidningen säger kommunstyrelsens ordförande Jacob Högfeldt att han tror att det i dag är ganska svårt att riktigt överblicka vad satsningen kan innebära för Strängnäs. "Det är viktigt att vara både ödmjuk och varsam med att kanske göra för många hejarop ännu," slår han fast.
Den kanadensiska investmentföretaget Brookfield planerar att bygga ett nytt datacenter i Strängnäs som ska stödja utvecklingen av artificiell intelligens (AI). Bolaget åtar sig att investera upp till 10 miljarder dollar, motsvarande 95 miljarder kronor. Det kan, enligt Dagens Industri (4/6), bli den största utländska direktinvesteringen i Sverige hittills.
Det är inte svårt att hålla med kommunstyrelsens ordförande Jacob Högfeldt (M) att det är en fantastisk möjlighet.
Inte minst är det ett tillfälle för EU och Europa att öka takten i AI-utvecklingsarbetet. Det behövs, vi halkar efter i utvecklingen – särskilt om man jämför med USA och Kina.
Samtidigt måste man inse att jätteinvesteringen än så länge är just en möjlighet. Hela satsningen är omgiven av en rad osäkerhetsfaktorer.
Det rör Inte minst frågan om elförsörjningen. Stora datacenter, särskilt sådana som sysslar med AI, gör åt med ofantliga mängder energi. Den uppskattning som finns rörande anläggningen i Strängnäs är att det kommer att gå åt el motsvarande produktionen i en halv kärnkraftsreaktor eller annorlunda uttryckt elförbrukningen i 320 000 villor (SVT 8/6).
Det har inte det nuvarande elnätet kapacitet att leverera. Det går att åtgärda, med tid och pengar. Men även om kapaciteten i näten byggs ut måste man fråga sig var elen ska komma ifrån?
För datacentret i Strängnäs är inte den enda anläggningen som kommer att kräva mycket mer el. Elektrifieringen av samhället går snabbt. Enligt Energimyndigheten kan behovet av el fördubblas fram till 2035. Prognoserna som sträcker sig fram till 2045 är dock osäkra, bland annat beroende på om planerna på flera stora elslukande industrier genomförs eller inte.
Landbaserad vindkraft beräknas stå för större delen av den nya energin på kort sikt. Men problemet med vindkraft är ryckigheten i produktionen. Att det inte går att lita på att det blåser tillräckligt alla dagar för att möta behovet av el.
Lösningen stavas energilagring i stor skala. Om det går att spara överskottselen i någon form så att den går att använda de dagar vinden mojnat blir systemet mer robust och stabilt. Det forskas och utvecklas för fullt för att få fram alternativ. Men än är de få, det behövs större och mer kraftfulla anläggningar som kan lagra energi över tid.
Glädjen över ett nytt datacentrum i Strängnäs kan snabbt dämpas hos många om det innebär att det byggs ett nytt kärnkraftverk i Studsvik för att möta behovet av el.
På längre sikt kan även havsbaserad vindkraft och ny kärnkraft bidra till att täcka behoven av el.
Nya kärnkraftverk kan ge stora mängder energi. Men att bygga är dyrt och tar tid. Själva byggtiden för ett stort kärnkraftverk är i genomsnitt sju år. Men till det måste man lägga den tid det tar innan det går att sätta spaden i marken. Finansiering ska ordnas och tillstånd beviljas. Dessutom måste ofta ett folkligt motståndet bemötas. Glädjen över ett nytt datacentrum i Strängnäs kan exempelvis snabbt dämpas hos många sörmlänningar om det innebär att det även byggs ett nytt kärnkraftverk i Studsvik för att klara elförsörjningen.
Att få fram tillräckligt med el för att täcka alla behov är inte helt enkelt – även om det inte är omöjligt.
Ett stort datacenter i Strängnäs har också en fördel. Det alstrar mycket värme som skulle kunna återanvändas i fjärrvärmenätet. Tillräckligt med värme så att det räcker för hela Strängnäs med omnejd.