Konsert
Vad: "Orup bara"
Vem: Orup
Var: Lokomotivet, Eskilstuna
Publik: Slutsålt
Bästa låtarna: Sjung halleluja (och prisa gud), Upp över mina öron, Magaluf, Jag blir hellre jagad av vargar och Då står pojkarna på rad.
Betyg: 4 av 5
Inte visste tidningens recensent att det var just den här kvällen hon skulle bli motbevisad.
Men det blev hon.
Vi kommer till det.
Under fredagskvällen gästade Orup Lokomotivet i Eskilstuna med sin show "Orup bara".
Fyra gitarrer, en flygel, anekdoter och en ensam Orup på scen.
Det var allt publiken fick.
Men. Oj, vad det räckte och blev över ändå.
Orup kliver in i sin glittriga kostym och aldrig har en artist fått så många applåder tidigare på Lokomotivet av att bara visa sig.
Han vet vad han gör när han inleder med låten "Det är nånting som är bra med stan i kväll". I låten flirtar han rejält med publiken när han slänger in Eskilstunakopplingar som Lokomotivet och Kennet Andersson i låten.
Han sjunger låten otroligt ömt, som en artist som inte längre har något att bevisa. Alla vet att han är bäst på det han gör. Det är närgånget, intimt och avskalat.
"Det är bara jag i kväll. Ni ska få veta allt. Varenda liten snuskig detalj", säger Orup och jag rodnar nästan.
Busvisslingarna ekar i stolarna på Lokomotivet.
Det är många som skriver att tidningens recent är för ung för att recensera artister likt Orup. För att dem för mig endast är gubbar. Men den här kvällen motbevisar Orup mig.
Hans otroliga röst och hans humor gör något med mig.
Det är riktigt jäkla bra.
Något Orup även bevisar är att han är en helt vanlig människa. Det känns genuint när han halvvägs in i låten slänger sig på pianot och säger:
"Vilken idiot är det som har skrivit den här jävla låten? Det är ju jag. Jag kommer bort mig trots att jag har tränat på den här låten fem gånger ikväll."
Det känns på riktigt.
"Sjung halleluja (och prisa gud)" får publiken att ställa sig upp och dansa. Även Orup bjuder på några djärva danssteg.
Soulpoppionjären kan luta sig tillbaka. Hans låtskatt och hitsen i sin renaste form gör egentligen jobbet.
Han rullar höfterna och skriker: "Jag är 65. Jag gör vad fan jag vill."
"Jag blir hellre jagad av vargar" lyfter taket. Publiken ställer sig upp och folk från läktaren rusar ner för att dansa.
Precis därefter kommer "Då står pojkarna på rad".
Läktaren är snart tom.
"Regn hos mig" behöver Orup inte ens sjunga. Publiken gör jobbet åt honom.
”Vad hade hänt om jag som tonåring aldrig hade upptäckt att jag inte stammade när jag sjöng?”, säger han.
Som tur är får vi aldrig veta det.
För vilken jäkla röst den där karln har.