Stor och stillsam utvandrarroman

Roman

Sebastian Johans

Broarna

Nirstedt/litteratur

"Broarna" är en stor men stillsam och mycket välskriven roman som tar avstamp i 1900-talets början. Anspråken är lika höga som i Vilhelm Mobergs tetralogi Utvandrarserien – fast här i en komprimerad och litterärt moderniserad tappning.

Allt börjar med ett fotografi föreställande tre syskon från Åland – måhända författarens släktingar – som ville pröva lyckan i Amerika. Den äldsta brodern Carl är fast beslutsam om att bli brobyggare och att framtiden finns i den växande staden New York. Ida-Levina kommer från samma åländska hembygd som Carl. Hon arbetar som hembiträde när de träffas, gifter sig och bildar familj i den främmande storstaden. Men efter en tragisk olyckshändelse börjar paret glida isär. Carl fortsätter att bygga broar mot Manhattan och framtiden medan Ida-Levinas sorg tas över av en lågmäld men stark hemlängtan.

Ämnet nordisk utvandrarhistoria kan tyckas uttömt; den hårda resan över Atlanten, det svåra livet som fattig och tafatt invandrare, ett kliv upp eller ned på den sociala stegen etcetera. Men efter att ha läst "Broarna" är svaret enkelt – det finns verkligen lika många berättelser som antalet människor som gjorde resan över havet. Även om gestalterna i "Broarna" förblir något förstelnade, som om de aldrig riktigt varit menade att levandegöras från fotografiet, så bär Sebastian Johans debutroman tonen av deras röster, lyfta ur en svunnen tid och in i våran, som i ett vemodigt sista brev hem.