KÀrleksförklaring till regissören som valp

Kenneth Branagh serverar en nostalgisk, svartvit och lite vÀl sötsliskig coming of age-kaka i "Belfast".

Regissören Kenneth Branagh serverar en nostalgisk, svartvit och lite vÀl sötsliskig coming of age-kaka. Trots det har "Belfast" charmat Oscarsjuryn. Filmen Àr en förhandsfavorit att ta hem en statyett i kategorin Ärets bÀsta film.

Regissören Kenneth Branagh serverar en nostalgisk, svartvit och lite vÀl sötsliskig coming of age-kaka. Trots det har "Belfast" charmat Oscarsjuryn. Filmen Àr en förhandsfavorit att ta hem en statyett i kategorin Ärets bÀsta film.

Foto: Focus Features

Recension2022-02-25 06:55
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Drama

Titel: Belfast

Visas pÄ: Bio

I rollerna: Jude Hill, Caitriona Balfe, Judi Dench

Regi: Kenneth Branagh

Speltid: 97 min

Betyg: 3

NĂ€r den nordirlĂ€ndska huvudstaden Belfast omnĂ€mns Ă€r det inte C. S. Lewis och Van Morrisons födelseort, textilindustrier eller varvet dĂ€r fartyget Titanic byggdes som man först kommer att tĂ€nka pĂ„. Snarare tĂ€nker man pĂ„ en etniskt delad stad som under det senaste seklet har prĂ€glats av spĂ€nningar mellan den protestantiska befolkningen och den katolska minoriteten. Den brittiske regissören och skĂ„despelaren Kenneth Branagh har gett sig i kast med att göra en personlig film om sin egen Belfast-uppvĂ€xt under den stormiga tid pĂ„ 1960-talet nĂ€r en vĂ„ldsvĂ„g svepte över staden. Resultatet – en kĂ€rleksförklaring till regissörens unga jag – Ă€r melodramatisk nostalgiporr i svartvitt som lajvar amerikansk 1960-talsfilm.



Året Ă€r 1969 och nioĂ„ringen Buddy (charmerande nykomlingen Jude Hill) lever arbetarbarnsliv i en idyllisk del av Belfast dĂ€r barnen spelar boll pĂ„ gatorna och alla hĂ€lsar glatt och kĂ€ckt pĂ„ varandra. Den blonda gossen hör i förbifarten om "The troubles" och bevittnar det eskalerande vĂ„ldet pĂ„ gatorna men Ă€r huvudsakligen upptagen av barndomens engagerande dramatik och bus, sin första förĂ€lskelse och familjelivet med det bildsköna förĂ€ldraparet "Ma" (Caitriona Balfe) och frĂ„nvarande "Pa" (Jamie Dornan) som jobbar i England, samt farförĂ€ldrarna "Granny" (fenomenal Judi Dench) och "Pop" (CiarĂĄn Hinds). NĂ€r konflikten mer och mer börjar sippra in i familjens liv övervĂ€ger de att flytta till England, vilket sĂ€tter Buddys trygga och oskuldsfulla barndom pĂ„ prov.



Problemet med Kenneth Branaghs film Ă€r att Belfasts gator, karaktĂ€rerna, de stiliserade konflikterna och patosfyllda scenerna till Van Morrisons musik kĂ€nns oerhört konstlade. Haris Zambarloukos foto Ă€r förvisso spektakulĂ€rt men det förstĂ€rker bara kĂ€nslan av att tvingas rulla runt i Branaghs brutala sentimentalitet som romantiserar den blodiga tiden. De grepp som delvis funkade i den polska filmen "Cold war" och den mexikanska "Roma" – svartvita nostalgiska halvbiografiska 2010-talssyskon till Belfast – Ă€r numera sĂ„ överexploaterade att jag undrar om det finns nĂ„gon som helst nĂ€ring kvar att hĂ€mta ur dylika förklĂ€dda det var bĂ€ttre förr-försköningar.