Hyllning till den bristfälliga människan

Noveller

Guðrún Eva Mínervudóttir

Austin från Texas

Övers. John Swedenmark

Flo förlag

Eftersom jag alltmer inser att vi lever i ett samhälle där bristen inte får finnas, där nyttoaspekten förenar sig med krav på hälsa och framgång och där till och med motgångar måste tillskrivas en positiv funktion, blir jag alltid överlycklig när jag hittar en författare som vågar gå emot allt detta.

Mitt senaste fynd är Guðrún Eva Mínervudóttir och "Austin från Texas". Ett antal berättelser om kärlek mellan människor som inte alltid har landat med fötterna före då de har kraschat, men som med vemod och humor ändå återfinner livet i dess egen brist. Allt berättat med en mild stämma som rör sig mellan olika tider på samma sätt som vår egen hjärna rastlöst vandrar fram och tillbaka mellan nu och då.

"I min föreställningsvärld hade det alltid varit självklart med krångel [...] Men numera hade jag ändrat åsikt. Alltsammans var lika bra. Allt som fanns och allt som någonsin funnits. Alltsammans lika högtidligt", säger kvinnan med MS som har funnit kärleken hos Sotis, nästan än mer udda än hon själv. Och så denne Austin från Texas. En missionär från mormonkyrkan i USA som högst ofrivilligt tar gestalt som en Cupido, en kärleksängel mitt bland Reykjaviks tilltufsade gestalter. Nog inte vad han hade tänkt sig.

Guðrún Eva Mínervudóttir skriver med ett enkelt och flödande språk. Hon är varsam med människorna som hon skildrar och gör bristen lika självklar som vår förmåga att trots allt kunna leva med den.