Lycklig olycka med Melissa Horn i Lokomotivet

Musik

Melissa Horn

Lokomotivet, Eskilstuna

Av någon anledning förväntar man sig något mer storslaget än det här av Melissa Horn.

Missförstå inte, det är genomproffsigt, sobert och bra men ... alldeles utan överraskningar när hon ställer sig framför Eskilstunapubliken under onsdagskvällen. Det är 90 minuter slätstruken popshow av högsta kvalitet. Och det en småregnig kväll i februari, som gjord att lyssna till Melissa Horns frossande i olycka, längtan och krossade relationer.

Hon har ett närmast romantiskt förhållningssätt till relationell olycka. Texterna präglas av jaget och duet och alla känslor som svallar mellan dessa storheter. 

Det är nästan påträngande märkligt hur likt hon låter en annan av svensk vistraditions storheter, Lars Winnerbäck. Ja, faktum är att Melissa Horn är en Winnerbäcksk arvtagare i kvinnlig gestalt, komplett med emfatisk stockholmsdialekt och ett tidvis svällande sound, utmärkt levererat av hennes fyramannaband.

Det Winnerbäckska idiomet återkommer även i texterna, minus de kommunalpoetiska miljöbeskrivningarna. Men den direktverkande klarheten, orden som går rakt in i allas våra kärlekshungrande hjärtan, finns där.

Konsertens fokus ligger på materialet från hennes senaste skiva "Konstgjord andning" som kom i höstas. En av plattans finaste låtar "Sång från ett kalas" inleder hela spelningen och har så gjort under hela turnén. En lysande öppning.

En av konsertens höjdare är den sju år gamla "Om du vill vara med mig" med sitt Thåström-sound där svepande syntar accentuerar den självbiografiskt klingande texten.

Det är främst när bandet backar upp för fulla muggar som Melissa Horns show kommer till sin rätt. I nya låtar, som den ösiga popdängan "För varje gång", den ompa-ompa-svängiga "Konstgjord andning" och "Du brukade kalla mig baby", med sin omständliga refräng och sitt rocktryck, lyfter det rejält.

Melissa Horns sjungande gränsar tidvis nästan till något man associerar till skådespeleri. Ja, det är faktiskt något dramatiserat över hela hennes utdragna känslolidande. 

"Ni vill aldrig se mig lycklig", sjunger hon innan extranumren plikttroget ska avverkas och tillfogar sedan: "Men ni gör mig lycklig". Till publikens oförställda jubel.

Men trots en textuellt tematisk likriktning utan motstycke i en tolv år lång karriär så har väl aldrig en så olycklig sångerska låtit så lycklig som Melissa Horn gör denna kväll i Lokomotivet.