Kusligt om förträngda minnen och sanningens pris

Roman

Marie NDiaye

Min är hämnden

Övers. Ragna Essén

Natur & Kultur

Stämningen är kuslig och detaljerna i de enskilda scenerna suddiga och undflyende. Liksom i de tidigare romanerna "Mitt instängda hjärta" och "Ladivine" låter Marie NDiaye händelseförloppet i "Min är hämnden" filtreras genom huvudpersonens upplevelser av det som sker. Läsaren förblir osäker på vad som egentligen har hänt, som om berättarrösten själv inte vet eller avsiktligt utelämnar viktiga pusselbitar.

"Min är hämnden" – en titel som tagen ur femte Moseboken – handlar om en medelålders och föga framgångsrik advokat i Bordeaux. Berättelsen igenom omtalas hon endast med sin titel och sitt efternamn, maître Susane, vilket indirekt förstärker bilden av hennes icke-existerande privatliv. När hon en dag blir kontaktad av en man vid namn Gilles Principaux, vars fru Marlyn har mördat parets tre barn, förstår maître Susane inte varför han anlitar just henne. Hans namn låter dock bekant, som om han möjligen var den överklasspojke som hon en gång under sin uppväxt råkade träffa då hennes mor arbetade som hemhjälp hos hans familj. När hon ber modern att försöka minnas besöket och familjens efternamn leder hennes fråga oväntat till en djup konflikt med föräldrarna.

Maître Susanes jakt på sanningen är den röda tråd kring vilken Marie NDiaye spinner en komplicerad intrig. Vilka erfarenheter ligger bakom advokatens närmast moderliga och skuldtyngda förhållande till städerskan Sharon, en illegal invandrare från Mauritius, som hon egentligen klarar sig utan men åt vilken hon vill ge en inkomst? Och varför känner hon ett lika skuldtyngt ansvar för Sharons barn, som hon inte ens har träffat? Sharon förblir ett högst självständigt och målmedvetet subjekt. Stundom har hon övertaget gentemot maître Susane, och beter sig än omhändertagande, än nedlåtande mot henne. Advokaten driver frågan om Sharons uppehållstillstånd trots den unga kvinnans ointresse. Samtidigt försöker hon förstå bakgrunden till Marlyn Principaux fruktansvärda brott.

NDiaye skildrar klasskillnader och rasism, men maktrelationerna mellan personerna är ingalunda statiska. Deras motiv, skuldkänslor, hemligheter och subjektiva verklighetstolkningar både speglar som formar en komplicerad väv av ömsesidiga beroenden. Romanens komposition lämnar en del att önska, men dess psykologiska djup och NDiayes stil, överförd till svenska av Ragna Essén, är mästerliga.