Musik
Kviga
Med : Nina Grigorjeva, flöjter, Erik Jacobsson, gitarr, Ida Hellsten, bas.
Sigridslunds café, à rdala
Och Kviga tar avstamp i jobbet med att locka hem korna. För vilket fÀ hugger inte pÄ lite kulning? Kritter tycks minst lika trakterade av sÄng och rytmer som vi tvÄbenta. För visst Àr det förunderligt hur mÀnniska och musik har följts Ät i med- och motgÄngar sedan tidernas begynnelse. Folkmusikgruppen Kviga koncentrerar sig pÄ musik vi tagit till för att göra arbetet mer uthÀrdligt. Inte bara pÄ fÀboden utan ocksÄ i gruvan, lÀngs med jÀrnvÀgsbyggena, pÄ stadsmuren, vid spinnrocken och i skogen.
Som studenter pÄ Kungliga musikhögskolan har de dykt i arkiven efter arbetets sÄng och musik - nu mixar de klockrent musicerande pÄ flöjter, gitarr, elbas och - troŽt eller ej - veganskt kohorn med folkbildariver. Och tar oss med pÄ en fascinerade resa genom beprövade sÀtt att hantera stress, monotoni och den allmÀnna uttrÄkning som mÄsten har en tendens att generera.
I "Dra rena drag" Àr det sÄgen som mÄste löpa taktfast och med precision för att trÀden rÀtt ska fÀllas.
Att sjunga medan man sÄgade gjorde det ocksÄ lÀttare att hÄlla modet uppe under det slitiga arbetet, berÀttar Kvigas medlemmar och fortsÀtter med rallarvisor och sÄnger frÄn gruvan. SÀrskilt det sista var hÄrt och farligt. Barnarbete i trÄnga utrymmen och smala gÄngar var vanligt : "Den ene kör, den tredje drar den fjÀrde efter med piska."
Kvigas andra set börjar med brandklockor, ett av brandvÀktarnas redskap nÀr de kretsade staden runt dygnet om för att hÄlla elden borta. Varje hel timme kraschade de nattsömnen med klinkande i klockan. Att sjunga höll dem sjÀlva vakna.
Stockholms första kvinnostrejk stod murarsnÀckorna för. PÄ 1800-talet dominerades den arbetskraft som langade murbruk pÄ byggena av kvinnor. Ett tungt jobb för usel lön, men en förlamande strejk gav nÄgra extra ören. Förutom löneförhöjning resulterade strejkandet i en munter murarsmÀckesÄng.
Att fÄ se vÀrlden som sjöman hade sin lockelse. Baksidan - en svidande ensamhet. BÄda finns beskrivna i otaliga sjömansvisor. Kviga lÀt dem representeras av koralen "Ack mitt skepp".
Innan vi gick hem gladare och klokare och mer upplivade Àn pÄ lÀnge fick vi ocksÄ koll pÄ att receptet pÄ bÀsta vaggvisan i Àr detsamma överallt.
Nu funderar vi bara över hur de moderna arbetssÄngerna, hummade vid datorterminalen, lÄter.