Kära kannibaler supersugna på människobiff

Drama

Titel: Bones and all

Visas på: Bio

I rollerna: Taylor Russell, Timothée Chalamet, Mark Rylance

Regi: Luca Guadagnino

Speltid: 130 min

Betyg: 3

Med "Bones and all" fortsätter "Call me by your name"-regissören, den italienska giallofantasten Luca Guadagnino, nyfiket sin resa in i de mänskliga begärens mörkaste skrymslen. Eftersom hans nya film utforskar den inte direkt överexploaterade genren "kannibalromans" finns en förhöjd beredskap på kräkreflexer i den förväntansfulla biosalongen. Trailerns välbekanta, mustiga Guadagnino-filmspråk, regissörens jonglering med olika genrer och den utlovade återföreningen med Timothée Chalamet, bådar också gott. Men filmatiseringen av Camille DeAngelis roman från 2015 om ett par unga outsiders på väg in i det ensamma och snåriga vuxenlivet griper aldrig tag. Gestaltningen blir – frånsett ett antal lagom chockerande köttätarorgasmer – varken medryckande eller särskilt unik.

Filmens prolog är aptitretande. Den vaggar in publiken i ett förrädiskt lugn, tills en omskakande och blodig incident gör att huvudpersonen, 16-åriga Maren (Taylor Russell, känd från "Waves"), hastigt överges av sin vårdnadshavare. Med ett födelsebevis, en walkman – ja, det är 80-tal – och en liten summa pengar på fickan ger sig tonåringen ut för att hitta en mamma som hon aldrig har träffat.

Maren upptäcker snart att det finns fler som hon ute i världen, osynliga nomader som lever i samhällets utkanter, desperat sugna på människobiff. En av dessa andra, den rebelliske Lee (Timothée Chalamet), blir hennes ressällskap och med tiden hennes älskare. Men kommer de nykära, jagade av sitt förflutna och sitt destruktiva beroende av kött, någonsin att finna frid? För att citera Ingmar Bergman, som själv kallade sina ökända demoner för människoätarna – är ensamheten absolut?

Luca Guadagnino låter bli att moralisera och frossar i stället – sin vana trogen – i milsvida övergivna landskap, rappa, musikvideo-härmande flashbacks, bloddrypande köttslighet och tonårsångest, denna gång med hjälp av den belarusiska fotografen Arseni Khachaturan. Att sträcka sig efter en historia om kannibaler för att tänja kärlekens gränser på film ter sig som ett naturligt steg i Guadagninos karriär, men tyvärr uteblir kemin mellan de två unga älskande helt. Liksom det känslomässiga djupet i skildringen av ett så spännande ämne som människans förmåga att med hull och hår förtära sin nästa.