Hur mycket vet du egentligen om Grönland?

Roman

Niviaq Korneliussen

Blomsterdalen

Övers. Johanne Lykke Naderehvandi

Norstedts

Grönland måste lämnas om man vill leva och Danmark är den självklara tillflyktsorten.

Det vilsna berättarjaget i "Blomsterdalen" har lämnat ön i ishavet för universitetsstudier i Danmark och därmed inlett ett distansförhållande med flickvännen Maliina. Det går inget vidare och från sin råa vindskammare längtar hon hem till Grönland, ända till dess att ett nytt självmord inträffar.

Grönland är nämligen det land i världen som har flest självmord per capita. I Grönland dör man ung. Ja, det är så man säger; "i Grönland", inte "på Grönland". Det och mycket mer får läsaren lära sig om Grönland i Niviaq Korneliussens Nordiska rådet-prisade andra roman "Blomsterdalen". Och det slår mig att vi i Sverige ingenting vet om Grönland. Det är så generande uppenbart. Jag frågar flera kloka människor om de vet från vilket språk som ordet kajak härstammar. Nej, blir svaret.

"Blomsterdalen" består huvudsakligen av dialog, vilket borde ge den mer driv än vad det gör. Det är med andra ord inte den litterära gestaltningen som gör att jag gillar boken. Jag gillar den eftersom den utbildar läsaren om Grönland och om offren som vilar på dess kyrkogårdar under drivor av grälla plastblommor.

Det är på de tysta kyrkogårdarna som bokens berättarjag trivs bäst. Tystnaden hos de döda tvingar läsaren till reflektion över vårt nordiska koloniala arv som har satt så djupa sår i sin befolkning.