Pappas död skapar fix idé om havsmonster

Familjefilm

Titel: Havets gnista

Visas på: Bio

I rollerna: Dunia Elwaleed, Sverre Rous, Saar Rogiers

Regi: Domien Huyghe

Speltid: 98 min

Betyg: 3

Precis som sin pappa dras Lena till havet. Pappan arbetar som fiskare i kuststaden där de bor, men dör en dag under oklara omständigheter. Lena blir då besatt vid idén att ett sjöodjur förorsakade olyckan. Allt mer övertygad blir hon när den nyfunna vännen Vincent tar med henne till det marinbiologiska museet där hon får lära sig att stora delar av havet är outforskat.

"Havets gnista" riktar sig till filmindustrins mest bortglömda målgrupp – barn i åldrarna 10–13 år. Bara det är entusiasmerande. Regissören Domien Huyghe har arbetat fram okrystade rollprestationer från sin ensemble. Särskilt imponerar huvudrollen som har en självklar närvaro. Dynamiken dem emellan, inte minst mellan familjemedlemmarna, är dock något loj och underutvecklad. Det bränner inte riktigt till förrän i slutet.

Att döden närmas på ett så vardagligt och kreativt sätt, gör att "Havets gnista" känns tillgänglig för en ung publik. Lenas mytskapande blir ett uttryck för en sorgestrategi – och ett sätt att förhålla sig till en värld som aldrig blir densamma efter en förlust. Samtidigt ger det berättelsen en äventyrlig inramning.

Även om filmen landar i en ganska förutsägbar slutsats om acceptans, så finns en poetisk kvalitet i filmbilderna som inte förminskar Lenas odjursövertygelse till en enkel fråga om rätt eller fel. Döden förblir ett mysterium, precis som havet.