FĂ€ngslande stycke nordisk klimatkampshistoria

Ett kontroversiellt dammbygge blir startskottet för ett politiskt uppvaknande. "Ellos eatnu – LĂ„t Ă€lven leva" Ă€r en verklighetsbaserad klimatberĂ€ttelse om civil olydnad och samiskt förtryck.

"Ellos eatnu – LĂ„t Ă€lven leva" Ă€r ett engagerande stycke nordisk klimathistoria. Ole GiĂŠvers film om Alta-konflikten 1978 skildrar civil olydnad och samiskt förtryck.

"Ellos eatnu – LĂ„t Ă€lven leva" Ă€r ett engagerande stycke nordisk klimathistoria. Ole GiĂŠvers film om Alta-konflikten 1978 skildrar civil olydnad och samiskt förtryck.

Foto: Mer Film/Folkets Bio

Recension2023-05-11 11:59
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Drama

Titel: Ellos eatnu – LĂ„t Ă€lven leva

Visas pÄ: Bio

I rollerna: Ella Marie HĂŠtta Isaksen, Gard Emil, Sofia Jannok

Regi: Ole GiĂŠver

Speltid: 124 min

Betyg: 3

Att bo i Måze, Såpmi (Nordnorge) pÄ 1970-talet innebÀr att stÀllas inför ett högst konkret existentiellt hot. Stortinget har nÀmligen beslutat att dÀmma upp AltaÀlven för att bygga en damm, vilken skulle lÀgga hela det lilla samhÀllet med omnejd under vatten. Protesterna vÀxer frÄn smÄskaliga till nationella. Ester, som duktigt har lÀrt sig att kamouflera sin samiska identitet, suckar först Ät aktivisterna. Men i takt med att protesterna tilltar i styrka börjar hon Äterknyta till sitt ursprung och fÄr upp ögonen för den strukturella marginalisering av det samiska som dammbygget bara Àr ett av mÄnga exempel pÄ.

Som referenspunkt ligger Amanda Kernells succĂ©filmen "Sameblod" (2016) nĂ€ra till hands. Men Esters resa Ă€r den motsatta till Elle Marjas – Elle Marja vill bli fri frĂ„n sin samiska identitet medan Ester har förvĂ€grats sin och vill bli fri att bejaka den. Ett av huvudspĂ„ren i "LĂ„t Ă€lven leva" Ă€r just hur strukturellt förtryck leder till internaliserat sjĂ€lvförakt, inte minst gestaltat av Esters mamma som har gift om sig med en man som skruvar obekvĂ€mt pĂ„ sig nĂ€r Ester köper en samisk mössa Ă„t sin halvbror i julklapp.

BÀst blir filmen i de sekvenser dÀr intressekonflikterna blottas. I aktionerna sammanstrÄlar miljöaktivister och samiska aktivister; pÄ andra sidan stÄr politikerna i Oslo, men ocksÄ de lokalbor (blanda andra Esters styvfar) som av pragmatiska skÀl tror pÄ bygget. TrÀngda mellan bÄda sidor finns de samer som inte vill ta fajten i rÀdsla för repressalier, nÄgot som Ester bekymrat mÄste förhÄlla sig till som en av protestens frontfigurer. Trots ett gemensamt mÄl Àr protestanterna en brokig skara med olika ingÄng i konflikten.

Filmen fungerar fint pĂ„ mĂ„nga plan – den Ă€r vĂ€lproducerad och vĂ€lspelad – men tyngs av ett nĂ„got didaktiskt tilltal. Esters uppvaknande, som leder publiken genom berĂ€ttelsen, blir dessutom otillrĂ€ckligt underbyggt. Detta till trots har regissören Ole GiĂŠver uppdagat ett engagerande stycke nordisk klimathistoria som vittnar om klimatojĂ€mlikhetens verklighet. Dessutom pĂ„minns man om att exploateringen av ursprungsbefolkningar och natur alltför ofta gĂ„r hand i hand.