AsfaltsvÀg övergÄr i grusvÀg och grusvÀg i skogsvÀg. Bilen parkeras vid en vÀndplan och fÀrden fortsÀtter till fots, lÀngs en skogsstig ner till vattnet.
Vi befinner oss pĂ„ den nordligaste delen av Selaön, pĂ„ den landtunga som bĂ€r namnet Vittingeholm. Lindö ligger 150 meter ut i MĂ€laren â och sĂ„ hĂ€r i islĂ€ggningstider Ă€r det inte bara att ta bĂ„ten eller sparken över sundet.
âDet Ă€r nĂ„gra veckor nu innan isen lĂ€gger sig och sedan samma sak till vĂ„ren nĂ€r isen smĂ€lter som det blir lite bökigare att bo som vi gör. Men det Ă€r inte jobbigt â bara mysigt, sĂ€ger Nathalie NylĂ©n.
Man har alltid för mycket klÀder pÄ sig. NÀsta Är blir det nog en hydrokopter sÄ man kan ta sig över utan att bli helt svettig.
Hon och Anders Dahlin kommer bÄda ursprungligen frÄn Stockholm, men nÄgra typiska stadsbor Àr de inte. Den gemensamma drömmen om att vara sjÀlvförsörjande förde dem till Vrena utanför Nyköping, men den gÄrden var inte optimal. Hon ville ha mer mark för djur och odlingar och han, som vuxit upp i skÀrgÄrden, saknade vatten. BÄda ville bo mer avskilt, utan grannar.
âVĂ„rt nya stĂ€lle behövde ocksĂ„ ligga ganska nĂ€ra Stockholm dĂ„ jag har barn och dessutom jobbar dĂ€r, sĂ€ger Anders Dahlin.
Efter tvÄ Ärs letande dök Lindö upp i Hemnet-listan. Boningshuset Àr byggt 1986, men de Àldre byggnaderna pÄ gÄrden har en historia som strÀcker sig till 1776. PÄ ön finns ocksÄ sex mindre sommarstugor, men Nathalie Nylén och Anders Dahlin Àr de enda bofasta Äret runt.
Ăven Nathalie NylĂ©ns morbror Ă€r en del av familjen och bor i en separat lĂ€genhet en trappa ner. Han har titeln byggledare pĂ„ gĂ„rden, och nog finns det mycket att göra.
âAlla ekonomibyggnader har förfallit efter att bara ha stĂ„tt i 30 Ă„r. Den tidigare Ă€garen gjorde inte mycket Ă„t dem, vi har lagt mycket tid pĂ„ att bara dra fram skrĂ€p och skrot som har samlats under alla Ă„r. Det gamla torpet Ă€r delvis förstört och ladan hĂ„ller pĂ„ att rasa in. Det mĂ„ste vi fixa, för det Ă€r i den ladan vi vill ha djuren framöver, sĂ€ger Anders Dahlin.
Han talar om fÄren, hönsen och de tre shetlandsponnyerna som ocksÄ bor pÄ Lindö tillsammans med hundar och katter. Till vÄren ska nya grisar införskaffas och kanske blir det ocksÄ nÄgon ko framöver.
MÄlet Àr att inom tio Ärs sikt bli helt sjÀlvförsörjande. Köttet paret Àter kommer frÄn deras egna djur, de fiskar kring Lindö och i skördetider ger odlingslÄdorna utdelning i form av sallat, alla tÀnkbara grönsaker, baljvÀxter, flera slags kÄlvÀxter, olika löksorter och bÀr.
âDet ger en enorm tillfredsstĂ€llelse. Första gĂ„ngen vi tog in Ă€gg frĂ„n vĂ„ra egna höns kĂ€nde jag sĂ„dan tacksamhet, och nĂ€r jag Ă€ter vĂ„rt kött kĂ€nner jag stor respekt och vördnad för djuren, sĂ€ger Nathalie NylĂ©n.
Men, pÄminner hon, resan mot ett liv som sjÀlvförsörjande har bara börjat:
âHade inte Ica funnits sĂ„ hade vi svultit. Vi vill heller inte jobba ihjĂ€l oss och gĂ„ in i vĂ€ggen pĂ„ kuppen. Lindö Ă€r vĂ„r oslipade diamant och det fĂ„r ta den tid det tar att nĂ„ mĂ„let. Det Ă€r hĂ€ftigt att veta vilken resa vi har framför oss.
I somras drev Nathalie NylĂ©n kiosken vid Ăstabadet i Stallarholmen. Klassiskt strandfika kompletterades med försĂ€ljning av bland annat grönsaker frĂ„n Lindö, och tvĂ„ medhavda ö-kaniner gjorde succĂ© bland de yngre besökarna.
â Om vi bodde pĂ„ fastlandet sĂ„ hade vi kunnat ha en gĂ„rdsbutik. Kiosken gör att vi kan sĂ€lja vĂ„ra varor och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt fĂ„ in lite pengar. Det Ă€r ett sĂ€tt för att nĂ„ mĂ„let om att bli sjĂ€lvförsörjande, berĂ€ttar hon.
Kaninerna, som sommarens unga glasskunder döpte till Karamell och Kokos, har dessvÀrre skuttat fÀrdigt. Lindö har haft besök av en rÀv, som ocksÄ tagit ett flertal höns frÄn gÄrden. Just nu hÄlls de omkring tio kvarvarande fÄglarna instÀngda, och tankarna pÄ en hönsgÄrd tar form för att inte fler ska bli rÀvmat.
Nathalie NylĂ©n driver en blogg och har nyligen fĂ„tt jobb inom StrĂ€ngnĂ€s kommun â ett uppdrag inom StrĂ€ngnĂ€s business park som gĂ„r ut pĂ„ att bygga nĂ€tverk för kreatörer, innovatörer och entreprenörer i kommunen. Sommartid kommer hon kunna ta bĂ„ten till Eldsundsviken â men Anders Dahlin, som arbetar med elförsörjningen i Stockholm, tar bilen till huvudstaden.
SÄ hÀr Ärs inleds hans resa till arbetet med vad som kan liknas vid ett ordentligt trÀningspass. Anders Dahlin stÀller sig bredbent i bÄten och sÀtter den i gungning för att krossa isskorpan som bildats i viken. Med en krok drar han bÄten mot den lina som Àr uppspÀnd över sundet, sedan Àr det bara att dra sig framÄt.
Det skrapar och skrovlar nÀr bÄten plöjer undan isflaken nÀrmast Lindö. NÀr vi nÄr öppet vatten fÄr öronen, och Anders Dahlins armar, vila ett slag. Men snart Àr det dags att ta sats mot isen igen.
âMan har alltid för mycket klĂ€der pĂ„ sig, sĂ€ger Anders Dahlin.
Bilen stĂ„r parkerad vid vĂ€ndplanen pĂ„ skogsvĂ€gen. Overallen och den tjocka mössan, isdubbarna och kĂ€ngorna stuvas in i bakluckan â dĂ€r Stockholmsuniformen som bestĂ„r av en tunn dunjacka och vĂ€lputsade skinnskor vĂ€ntar.
âNĂ€sta Ă„r blir det nog en hydrokopter sĂ„ man kan ta sig över utan att bli helt svettig, sĂ€ger Anders Dahlin.