Trots allt Àr Maxida MÀrak vÀldigt glad för tillfÀllet. Hon Àr pÄ turné i Nordnorge och kÀnslan av att fÄ vara ute och spela igen efter pandemin Àr berusande.
ââDet Ă€r min starka sida att spela live. Det kĂ€nns som att kunna andas igen. Det finns inget som fĂ„r mig att vara sĂ„ lugn som att vara ute pĂ„ vĂ€garna, flytta pĂ„ mig konstant och fĂ„ spela varje dag. Jag kan nog inte vara lyckligare Ă€n vad jag Ă€r nu, sĂ€ger hon.
En annan orsak till att vara lycklig Àr att hennes nya ep "Arvet" slÀpps i dagarna. PÄ skivan finns bland annat tvÄ helt jojkade lÄtar, nÄgot som hon har undvikit tidigare.
ââJag har inte velat forcera in den i musiken bara för att jag Ă€r same, men nu kom tiden för jojken tillbaka. Jag Ă€r sĂ„ glad att lĂ„tarna slĂ€pps nu, de Ă€r frĂ„n urtiden men ligger Ă€ndĂ„ sĂ„ i tiden. Jojken Ă€r en förlĂ€ngd arm till nĂ€r du inte uttrycker dig med ord utan Ă€r nĂ„gonting annat. Jag kĂ€nner ofta det i mig sjĂ€lv att jag skulle behöva mer svĂ€ngrum för att uttrycka mig och dĂ„ Ă€r jojken ett bra element, sĂ€ger hon.
Tillbaka till rÄheten
Annars Àr musiken en tillbakagÄng till rÄheten och ilskan frÄn början av karriÀren. Men nÄgon nyfunnen stridslystnad Àr det inte frÄga om. Kampen finns alltid dÀr. Den Àr ett med musiken och hela identiteten och det ena gÄr inte att skilja frÄn det andra.
ââDet dĂ€r Ă€r saker som jag upplever och som kĂ€nns naturligast för mig att skriva om. Jag önskar att vĂ€rlden sĂ„g annorlunda ut, men den gör inte det. Jag sĂ€ger inte det för att sĂ€tta nĂ„gon helgonroll pĂ„ mig sjĂ€lv, men jag tĂ„l bara inte orĂ€ttvisor. AlltsĂ„, jag kan verkligen inte stĂ„ ut med dem, sĂ€ger hon.
Mycket av ilskan i lÄtarna kommer sig av att Maxida MÀraks dotter har kommit upp i tioÄrsÄldern, och en frustrerad kÀnsla av att inte lÀngre kunna skydda henne frÄn vÀrlden. DÀrav titeln "Arvet".
ââHon börjar blir rĂ€dd och arg pĂ„ hur vĂ€rlden ser ut. Det hĂ€r Ă€r lite mitt sĂ€tt att tackla det dĂ€r. Jag Ă€r sĂ„ tacksam och otroligt stolt för att komma frĂ„n en kultur som jag ger i arv till min dotter. Men det finns ocksĂ„ mĂ„nga saker som jag inte vill att hon ska Ă€rva, men som hon kommer att vara tvungen att Ă€rva Ă€ndĂ„.
"Allt hör ihop"
Liksom mÄnga andra Àr Maxida MÀrak starkt engagerad i kampen mot planerna pÄ en ny jÀrnmalmsgruva i Kallak, eller Gållok pÄ samiska. LÄten "Dimma" som gÀstas av Melissa Horn handlar just om vad exploateringen skulle betyda för tillvaron i samebyn. Kampen för sitt folk har följt henne under hela karriÀren. Men samtidigt vÀnder hon sig mot bilden av henne som en specifikt samisk aktivist.
ââJag fĂ„r ofta frĂ„gan "vilken Ă€r den viktigaste samefrĂ„gan just nu?". DĂ„ blir jag frustrerad. Vad fan Ă€r en samefrĂ„ga? Allt hör ihop och sitter samman som ett pussel. GĂĄllok, absolut, men varför GĂĄllok-situationen ocksĂ„ blivit hundra gĂ„nger vĂ€rre i dag Ă€n för tio Ă„r sedan Ă€r för att hela vĂ€rlden hĂ„ller pĂ„ att förĂ€ndras med klimatförĂ€ndringar, miljökatastrofer och alla jĂ€vla flyktingkriser.
"Dra lÄngt Ät helvete"
Hon slÄr fast att klimatet Àr en ödesfrÄga som hÀnger ihop med allt.
ââAllt annat Ă€r Ă€ndĂ„ skitsamma om det ligger under vatten eller har brunnit upp.
I lÄten "Verk och person" riktar hon dock udden mot svinaktiga mÀn som tycks bli förlÄtna vad de Àn hittar pÄ. Upprinnelsen till texten var en intervju som hon hörde med en skÄdespelare som glatt erkÀnde att han snortat kokain pÄ ett lekland som han hade besökt med sitt barn.
ââI min bransch möter jag konstant riktiga jĂ€vla svin. Den dĂ€r lĂ„ten Ă€r riktad Ă„t alla de dĂ€r Ă€ckliga mĂ€nnen som fortfarande har en plats i tv- eller musikbranschen. Det Ă€r vidrigt med tanke pĂ„ vilken otroligt skör trĂ„d som vi icke-mĂ€n hĂ€nger pĂ„ konstant. Dra lĂ„ngt Ă„t helvete bara.