Bruce Springsteen spelade inför euforisk arena

Bruce Springsteen inledde spelningen på den kokande arenan med "Into the fire" från 2002.

I ungefär tre timmar röjde sedan den 74-årige New Jersey-sonen, till synes outtröttligt, trots att skjortan han bar såg ut att vara genomblöt och svetten rann från pannan.

Flera äldre låtar

Tiotusentals besökare i olika åldrar var på plats under den första Stockholmsspelningen – med dans, hopp, allsång och applåder.

Som väntat blev det en hel del äldre låtskatter: "Born to run", "Badlands", "The promised land" och "The River". Men också covers, som Patti Smiths "Because the night" och Commodores "Nightshift".

Mitt i allt kom ett känslosamt mellansnack: Om hur han som 15-åring startade sitt första rockband tillsammans med vännen George, och hur han fem decennier senare vakade vid Georges dödsbädd och insåg att han själv snart skulle vara den sista vid liv från tonårsbandet. Innan Bruce Springsteen drog igång låten "Last man standing" från 2020 bjöd han på några visdomsord:

– Sorgen vi känner när nära och kära går bort är bara priset vi måste betala för att ha älskat.

Att snacket redan var översatt till svenska på de stora bildskärmarna kan dock ha påverkat autenticitetskänslan.

Arenan lyste upp

Mot slutet lyste hela arenan upp till klassikern "Born to run", och ljuset fortsatte lysa under flera låtar – ironiskt nog även till "Dancing in the dark", men dansade, det gjorde publiken.

Efter flera välplanerade extranummer konstaterade Bruce Springsteen att varken han eller publiken ville gå hem. Efter Top Notes-covern "Twist and shout" blev det dock en sista bugning med bandet The E street band, innan han ropade "jag är så glad att vara tillbaka i Stockholm", och sedan spelade sin sista låt för kvällen, "See you in my dreams".

Innan Bruce Springsteen klev av från scenen ropade han två sista ord: Tack Sverige.

Rättad: I en tidigare version av texten fanns en felaktig uppgift om vilket år "Into the fire" släpptes.