På resa genom livskris – i starka kvinnors spår

För tio år sedan sade Mia Kankimäki upp sig från jobbet på ett bokförlag, sålde lägenheten och flyttade in på vinden hos sina föräldrar. Hon närmade sig 40, var singel och grubblade över vad hon skulle göra med sitt liv. I gryningstimmarna var oron som mest påtaglig.

Det var under dessa nätter som hon bestämde sig för att rikta tankarna åt ett annat håll. Och så har det fortsatt.

– Jag började tänka på historiska kvinnliga förebilder när jag vaknade där vid tre – fyra-tiden på natten. Jag tror att det började med Frida Kahlo, hur hon trots sjukdom klarade av att skapa stor konst. Hon och de andra kvinnorna gav mig kraft – kan de så kan jag, säger hon.

Genom djungeln i korsett

Nattkvinnorna, som Mia Kankimäki kallar dem, lämnade henne ingen ro. Hon behövde komma närmare dem, se det de hade sett. I boken "Kvinnor jag tänker på om natten" tar hon rygg på tio historiska kvinnor, hon reser till Kenya och Tanzania i Karen Blixens fotspår, följer journalisten Nellie Bly runt jorden och lär känna 1800-talspoeten Ema Saikos Japan.

– En av de stora frågorna för mig under den här perioden var: Hur lever man ett meningsfullt liv som kvinna över 40, utan barn och familj? De här kvinnorna visade mig att det finns många olika sätt att leva ett meningsfullt liv.

För upptäcktsresandena Mary Kingsley och Isabella Bird fick livet mening när de som medelålders ogifta kvinnor vågade trotsa konventionen i 1800-talets Storbritannien och resa till Västafrika och Asien på egen hand. Vissa eftergifter fick de dock göra i anständighetens namn, det var fortfarande otänkbart att vandra genom djungeln och korsa floder utan långkjol och korsett.

– Det började med att jag hittade några fotografier som gjorde mig väldigt nyfiken. Jag kunde bara inte förstå att de här propra kvinnorna i uppsatt hår och små hattar hade rest över hela världen.

I "Kvinnor jag tänker på om natten" får vi veta vad nattkvinnorna packade i sina väskor, vad de åt och hur de gick klädda. Men ett område är fortfarande höljt i dunkel för Mia Kankimäki: Hur gjorde de när de behövde gå på toaletten eller när de hade mens, omgivna av landsmän eller ursprungsbefolkning, mitt ute i ingenstans?

– Det är nästan omöjligt att hitta information om hur de skötte sin personliga hygien. Det var helt enkelt för opassande att skriva om, till och med i brev eller dagböcker.

Besviken på Karen Blixen

Nattkvinnorna tog sig an hisnande utmaningar i en tid då en ogift kvinna förväntades ägna sitt liv åt att vårda sjukliga släktingar och tvätta sina bröders underkläder. Men ju närmare Mia Kankimäki kom, desto tydligare blev det att de var långt ifrån felfria.

– Karen Blixen var den jag visste mest om när jag påbörjade min resa. Jag hade bilden av henne som en orädd, självständig kvinna. Men när jag läste hennes brev under resans gång framträdde en helt annan person – en sjuklig, oberäknelig kvinna som var totalt beroende av sin älskares nycker.

Mia Kankimäki berättar att hennes första reaktion var besvikelse, på gränsen till ilska.

– Varför har jag åkt hela vägen till Östafrika för att följa i den här kvinnas fotspår? Sedan insåg jag att de här egenskaperna gjorde det mycket lättare att relatera till henne. Hon var ingen superkvinna. Det gick upp för mig att hennes kanske största bedrift var att 46 år gammal, utblottad, från ett rum i sin mammas hus lyckas återuppfinna sig själv som författare.

När nattkvinnorna återvände från sina resor drabbades de ofta av huvudvärk, nedstämdhet och olika krämpor. Från att ha klarat av utmanande fysiska och psykiska situationer kunde de bli mer eller mindre sängliggande.

– Det måste ha varit otroligt frustrerande för dem att återvända hem. När de var ute på sina resor fick de utlopp för sin energi och intelligens på ett sätt som samhället inte tillät dem.

Mia Kankimäki hade inga svårigheter att hitta kvinnor att skriva om, problemet var snarare det motsatta – att välja bort.

– Under min research insåg jag att det finns så många kvinnor som har gjort enastående saker, som har varit mer eller mindre berömda under sin livstid men som sedan har glömts bort av historien. Jag blev helt överrumplad.