En författare som publicerade en bok om Ă„ret ansĂ„gs tidigare vara en snabbskrivare av stora mĂ„tt. Men de senaste Ă„ren har allt fler börjat ge ut böcker i en allt snabbare takt. Författare som Leffe och Caroline Grimwalker och Sofia RutbĂ€ck Eriksson finns bland dem som publicerar sig mer ofta Ă€n brukligt â och Christina Erikson sĂ€llar sig snart till skaran.
Hon debuterade 2014 med "Morsarvet" och har sedan dess utkommit med ungefĂ€r en bok per Ă„r. Nu skriver hon pĂ„ SvartĂ„sviten, en serie i sju delar Ă tre romaner i varje â som utspelar sig pĂ„ SvartĂ„ herrgĂ„rd, dit hon nyligen flyttat.
ââAnledningen till att jag kommer att kunna jobba snabbt Ă€r för att jag har gjort en vĂ€ldigt grundlig planering. Struktur och kortare eller lĂ€ngre synopsis finns fĂ€rdigt för varje bok i serien. Jag vet vad de ska handla om, vilka som Ă€r huvudpersoner och vilka konflikter som uppstĂ„r. NĂ€r jag sedan tar tag i ett manus sĂ„ Ă€r det "bara" att sĂ€tta sig ner och skriva. DĂ„ kan jag beta av ett antal kapitel per dag, sĂ€ger hon.
Hemligt förlag
Vilket förlag som ska ta sig an mastodontprojektet Àr dock fortfarande hemligt, men första boken i sviten utkommer hösten 2023, bekrÀftar Christina Eriksons agent Maria Enberg för TT.
Kristoffer Lind, förlÀggare pÄ Lind & Co, sÀger att produktivitet av det slag som mÄnga författare nu börjar visa upp hade varit en omöjlighet för nÄgra Är sedan.
ââDu kunde inte ge ut mer Ă€n en bok om Ă„ret för bokhandlarna blev tokiga. De fick hantera för mycket böcker och hann inte returnera till förlagen.
Fördelarna med en serie Àr ocksÄ fler Àn tidigare.
ââNu har den sĂ„ kallade backlisten blivit mycket viktigare och halva lyssningen i strömningstjĂ€nsterna Ă€r gamla böcker. Tidigare nĂ€r det kom en ny bok i serien kunde den förra pocketen fĂ„ ett uppsving, men utgöra en ganska liten del av den totala försĂ€ljningen. Nu aktiveras de gamla titlarna pĂ„ ett sĂ€tt som gör att det blir mycket mer pengar. Det Ă€r tacksamt för författare och förlag, sĂ€ger Kristoffer Lind.
Terapi
Jan MĂ„rtenson, 89 Ă„r, gav tidigare i Ă„r ut sin femtionde bok i serien om antikhandlaren Johan Kristian Homan. Trots toppjobb inom FN har han sedan 1973 publicerat minst en Homan-deckare om Ă„ret, men ofta ytterligare en roman eller fackbok.
ââDet har varit en sorts terapi för mig, inte minst under mina nĂ€stan femton Ă„r i FN dĂ€r jag innehade krĂ€vande positioner. Det var ofta ganska stökigt, men dĂ„ gick jag ut i syrenbersĂ„n och satte mig med skrivmaskinen, ett glas dry martini och rökte en kubansk cigarr. Det var en sorts flykt frĂ„n verkligheten.
För Christina Erikson vÀntar hÄrt arbete framöver, dÄ hon Àven ska avsluta spÀnningsserien om kommissarie Elias Svensson för Albert Bonniers förlag.
ââDet innebĂ€r att jag mĂ„ste fĂ„ ur mig tre manus under det hĂ€r Ă„ret, sĂ€ger hon.
Hon har tidigare upplevt en frustration över att inte fÄ publicera sig i den takt hon kÀnner sig kapabel till.
ââJag tror att man kanske inte litar pĂ„ att en del mĂ€nniskor har den kapaciteten att arbeta sĂ„ pass mycket. För dĂ€r Ă€r vi ju olika. Det Ă€r ingen tĂ€vling, men om man sĂ€ger till författare som kan producera vĂ€ldigt snabbt att de max fĂ„r publicera sig en gĂ„ng om Ă„ret kan det vara motsatsen till motiverande.
Lagom efterfrÄgan
Jan MÄrtenson uppger att hans förlag Wahlström & Widstrand har en lagom hög efterfrÄgan pÄ hans tjÀnster.
ââDeras grundlĂ€ggande instĂ€llning Ă€r att de vill gĂ€rna ha fler böcker. NĂ€r jag har lĂ€mnat in ett manus ringer de efter en tid och frĂ„gar vad nĂ€sta bok ska heta. "Det vet jag inte, för jag har inte skrivit den Ă€nnu", svarar jag. Sedan ringer de nĂ„gra mĂ„nader senare och ber mig skriva nĂ„got allmĂ€nt till katalogtexten. Jag har aldrig haft nĂ„gra problem utan de verkar tycka att det Ă€r bra att jag skriver snabbt.
Enligt Kristoffer Lind har varje författare sin egen takt, som Àr svÄr att pÄverka frÄn förlagshÄll.
ââDet finns en rĂ€dsla för att kvaliteten ska bli dĂ„lig om man skriver sĂ„ snabbt. De flesta författare har ett visst tempo, och de flesta har ocksĂ„ en viss lĂ€ngd. Björn Hellberg skriver till exempel nĂ€stan alltid 320 sidor. Ibland har vi haft författare som vi har tyckt skrivit för kort och dĂ„ har vi försökt fĂ„ dem att skriva lĂ€ngre, men det har inte gĂ„tt. Samma sak med tempo, det gĂ„r inte att knuffa nĂ„gon att skriva snabbare, vissa har bara lĂ€tt för att fĂ„ ur sig saker snabbt, sĂ€ger han.
RÀttat: I en tidigare version var det fel person pÄ bild nummer tvÄ.