De som uttalar sig kritiskt om Indiens politik kallas numera förrÀdare, det sade den indiska författaren och aktivisten Arundhati Roy under Svenska Akademiens temadag om yttrandefrihet i vÄras. SjÀlv har hon Ànda sedan genombrottet med debutboken "De smÄ tingens Gud" 1997 varit en kontroversiell person i hemlandet.
Boken tilldelades Bookerpriset och hyllades vÀrlden över. Den utspelar sig i delstaten Kerala pÄ 1960- och 1990-talen, och i centrum för handlingen stÄr en vÀlbÀrgad familj, dÀr de tvÄ tvillingbarnen Rahel och Estha Àr huvudpersoner. NÀr en hemlig förbindelse upptÀcks mellan den frÄnskilda dottern Ammu och den oberörbare snickaren Velutha blir familjen skandaliserad och faller samman.
ââBoken rörde upp starka kĂ€nslor för den berör kĂ€nsliga Ă€mnen som kastsystemet, sexualitet och den kommunistiska rörelsen i Kerala. Roy var en del av ett syriskt-ortodoxt samhĂ€lle, hon Ă€r halvt syriskt ortodox och halvt bengali, och har tagit motiv frĂ„n sitt liv, sĂ€ger Sheila Ghose, litteraturvetare vid Södertörns universitet.
I ett land som allt mer prÀglas av hindunationalistisk politik har Arundhati Roys litteratur blivit mer kontroversiell. De styrande i partiet Bharatiya Janata Party har drivit pÄ en utveckling dÀr bokförlag drar tillbaka böcker som kritiserar den nationalistiska vurmen, vilket Roy tidigt gjorde.
KÀrlek över kastgrÀnser
Men det var för "sedeslöshet" som "De smÄ tingens Gud" först blev anmÀld. I Alabama, USA, blev boken nyligen förbjuden pÄ gymnasier. Men i Indien hÀvdade juristen som först framförde anklagelserna mer specifikt att den förolÀmpade indiska traditioner, kultur och moral. De "sedeslösa" inslagen Àr dock fÄ, enligt Sheila Ghose.
ââDet Ă€r intressant nĂ€r man ser vilka stycken, det Ă€r ett par dĂ€r hon beskriver sexet mellan tvĂ„ Ă€lskande i rĂ€tt poetiska termer. "Den mörka triangeln" och sĂ„dana saker.
I berÀttelsen Àr den centrala konflikten att kÀrleksparet hörde till olika kastgrupperingar, kvinnan var frÄn en högre stÄende kast medan mannen var kastlös.
ââBara att tĂ€nka sig en kĂ€rlekshistoria var en skandal, sĂ€ger Sheila Ghose.
Kritik mot boken kom ocksĂ„ frĂ„n vĂ€nster: eftersom Arundhati Roy skildrade en lokal företrĂ€dare för kommunistpartiet i ofördelaktig dager. Han Ă€r "en pretentiös mansplainer" â slĂ„r Sheila Ghose fast â som sĂ€ljer ut den mest sĂ„rbara.
Inspirerar politiskt engagemang
Arundhati Roy har bara skrivit tvÄ romaner och vissa framhÄller att de skiljer sig frÄn hennes politiska essÀer. Det tycker hon sjÀlv inte om, enligt Sheila Ghose.
ââHon menar att författarens uppgift Ă€r att ifrĂ„gasĂ€tta, argumentera och provocera, i fiktionen liksom i essĂ€erna.
I en essÀ om ett kritiserat stort dammbygge i Narmadalen gör hon ocksÄ en blinkning till debutboken genom att Äkalla De smÄ tingens gud, berÀttar Sheila Ghose. Hon ser starka litterÀra kvaliteter i essÀerna, med dess blandning av ilska, poesi och ironi.
Men Ghose pekar ocksÄ pÄ att en del kritiker dömde ut sprÄket i debutboken som konstlat och sökt. Vissa menar att Arundhati Roys litteratur bara lÀses av en urban medelklass och att hon marknadsfördes i vÀst med en exotifierande bild av Indien.
SjÀlv hÀvdar Roy att hennes politiska skrifter blir lÀsta pÄ flera indiska sprÄk.
ââEnligt henne sprids de bland grĂ€srotsrörelser och kan fungera som ett slags inspiration till politiskt engagemang, sĂ€ger Sheila Ghose.