Hylla efter hylla bakom Anders Cullhed Àr fylld av utgÄvor om Dante Alighieri, en av vÀstvÀrldens mest uppburna författare, sÄ kÀnd att han ofta presenteras bara med sitt förnamn. Finns det nÄgot nytt att sÀga om denne gigant? Javisst, menar litteraturprofessorn Anders Cullhed, som blev tillfrÄgad om att skriva en ny biografi.
Och mycket har hĂ€nt inom Danteforskningen â bara de senaste Ă„ren.
ââDĂ„ kan man ge en svensk publik nĂ„got forskningsmĂ€ssigt uppdaterat och det kĂ€ndes angelĂ€get och roligt, sĂ€ger han, och menar att lĂ€sarna inte ens behöver vara litteraturintresserade â ett intresse för historia och kulturhistoria rĂ€cker.
Planen var egentligen att Anders Cullhed skulle tillbringa tid i det florentinska stadsarkivet, men coronapandemin kom emellan. Fast det mesta av forskningen finns pĂ„ nĂ€tet, sĂ€ger han â det finns till och med ett dataspel om "Den gudomliga komedin".
ââMen det Ă€r en sorglig historia. För Dante har en feministisk slagsida i sitt författarskap men hĂ€r Ă€r det tvĂ€rtom. Beatrice som Ă€r sĂ„ stor i komedin och som leder honom rĂ€tt Ă€r nĂ„gon olycklig prinsessa fĂ„ngad i helvetet och sĂ„ ska stora riddaren Dante rĂ€dda henne. De vĂ€nder upp och ner pĂ„ det hela.
Dialog med andra sidan
Eposet "Den gudomliga komedin" inleds med mannen som "till mitten hunnen" av sin levnads vandring förirrar sig i en mörk skog. En Älderstigen gestalt, poeten Vergilius, och hans ungdoms Àlskade, Beatrice, leder honom genom tre riken som vÀntar efter döden: helvetet, skÀrselden och paradiset.
Anders Cullhed upptÀckte komedin i sina farförÀldrars bibliotek i Ätta-nioÄrsÄldern, och blev lockad av Gustave Dorés suggestiva illustrationer frÄn helvetet. Numera fascineras han av att verket i sin helhet utspelas i livet efter detta.
Kanske förstÀrktes funderingarna kring skuggestalterna ytterligare under arbetet 2020: dÄ vÄrdade Anders Cullhed sin fru som hade cancer. Att vara bunden till hemmet gav honom ocksÄ tid att skriva. Hans fru gick bort före nyÄr, vilket han beskriver som "ett sÄr som vÀgrar sluta blöda". Anders Cullhed konstaterar ocksÄ att det i vÄr moderna vÀrld inte finns nÄgot sjÀlvklart sÀtt att förhÄlla sig till de döda.
ââPĂ„ 1600-talen skrev den franske tĂ€nkaren Blaise Pascal âtystnaden i de oĂ€ndliga rymderna skrĂ€mmer migâ. Men för Dante var det inte sĂ„, vĂ€rldsalltet var inte tyst och mörkt utan befolkat av Ă€nglakörer, himmelsk dans och ljus.
Rikedomar och hat
Anders Cullhed lÀste hela verket i tonÄren och har tagit sig igenom de fjortontusen versraderna tre gÄnger till, pÄ italienska. I tonÄren blev han fascinerad av alla de starka gestalterna, men hoppade över det han sÄg som "transportstrÀckor".
ââDet Ă€r dem jag intresserar mig för i dag, det handlar mycket om Italien pĂ„ den tiden, pĂ„varna och politiken, sĂ€ger han.
Han beskriver ett Florens som mellan 1200 och 1300 upplevde bÄde en enorm befolkningsökning och en gigantisk kapitalackumulering. Ett styrelseskick med tendenser till demokrati vÀxte fram, vilket Dante var en varm anhÀngare av. Baksidan av den utvecklingen var att hatet mellan mÀnniskor vÀxte i kapp med högkonjukturen.
ââMan fĂ„r fruktansvĂ€rda grannkonflikter, sĂ€ger Anders Cullhed, som skildrar fejderna mellan de sĂ„ kallade guelferna och ghibellinerna.
Dante drogs in i konflikterna pÄ 1290-talet nÀr han blev politiker, vilket ledde till att han blev landsförvisad och i sin frÄnvaro dömd till döden.
Pekar framÄt
Egentligen Àr Dante för egensinnig för att vara symbol för medeltiden, menar Anders Cullhed. Redan i ungdomsverket "Vita nuova" skriver han fram en egen version av den höviska kÀrleksdiktningen, som traditionellt handlade frÀmst om aristokrater och kungligheter. Dante tar i stÀllet klivet in i en urban miljö dÀr han upphöjer en grannflicka.
ââHan nöjer sig inte heller med att idealisera Beatrice pĂ„ det franska sĂ€ttet utan hon blir en sorts himmelsk person. I Komedin stĂ„r hon nĂ€st under Jungfru Maria i den himmelska hierarkin. Det blir vĂ€ldigt omdiskuterat.
Omdebatterat blir ocksÄ Dantes sprÄkval. I stÀllet för att vÀlja den tidens bildade och litterÀra sprÄk, latinet, skriver han pÄ sin dialekt, vilket formar hela den moderna italienskan. Envisheten tyder pÄ en ny vilja att nÄ ut till folket, menar Anders Cullhed och citerar ur "Vita nuova": "det hÀr skrev jag för den gruppen av kvinnor som jag talade med pÄ gatan".
Lika mÄlmedveten var Dante kring sin författarroll. I en förmodern kontext arbetade han för att slÄ vakt om framtoning, ensamrÀtt och sin plats i en litterÀr kanon.
ââAlla de greppen gör att jag kallar honom för den första författaren, för det finns ingen riktig motsvarighet till det tidigare.