"Surt sa rÀven om vindruvorna". Nja...
Jag har i alla fall inte hört det förrÀn hÀrom helgen. Förmedlat av en 89-Äring i min nÀrhet som tycker det Àr vÀrldens mest sjÀlvklara uttryck.
Hennes Ă€nnu Ă€ldre syster Ă€r av samma Ă„sikt. âSĂ„ sa alltid pappa. Det har du vĂ€l hört?â
Nix, pix, har jag inte. Men bra Àr det. En handfast illustration av piska utan morötter, anletes svett, den egendomslöses lott och Bibelns ord om att överheten icke bÀr sitt svÀrd förgÀves. GÄr sÀkert att omtolkas till dagens gig-ekonomi.
För med tiden tycks de flesta gamla visdomsord Àndra ursprunglig betydelse.
Det redan frĂ„n början fullstĂ€ndigt obegripliga âdra alla över en kamâ hörs allt oftare som âdra alla över en kantâ. Ingen av transaktionerna skickar nĂ„gra signaler om vad som egentligen försiggĂ„r.
Vad hÀnder? Hur gör man?
Hivar sin fÄrhjord över en bergskam? Baxar samma fÀn igenom en vattenkamning? SlÀpar skocken över ett krön?
NĂ„gon sorts koppling till boskapsskötsel bör i alla fall ha funnits med i originalvarianten som lĂ€r bottna i tysk ullhantering. âAlle ĂŒber einen Kamm scherenâ - att skĂ€ra alla över en kam. FĂ„rkrakarna fick finna sig i att alla hade en och samma frisyr.
Men kammen börjar ge vika för kanten â och hur svĂ„rfĂ„ngad Ă€r inte den logiken?
För om det Àr bökigt att klippa gumsar med samma kam - hur besvÀrligt Àr det dÄ inte att dra en folksamling över en kant? Rent praktiskt bör man sjÀlv vara den som först slinker ned i diket. Har kanten nÄgot med Àttestupan att göra?
De flesta svenska ordsprÄk Àr snodda utifrÄn. Blinda höns som hittar korn trippar runt bÄde i danskan och tyskan. Engelskans blindstyre Àr visserligen ett svin, men hittar likvÀl ett och annat korn, medan tyskarna istÀllet för grisen köper katten i sÀcken.
âOnt krut förgĂ„s inte sĂ„ lĂ€ttâ ger associationer till dĂ„liga explosionsĂ€mnen, men har inte ett smack med Nobel att göra. Snarare med en klen översĂ€ttare, som lĂ€t det tyska ordet för ogrĂ€s, âUnkrautâ, bli till det minst sagt kryptiska âont krutâ.
Ănnu konstigare Ă€r att "Surt sa rĂ€ven om rönnbĂ€ren" hĂ€rstammar frĂ„n en antik saga som handlar om vindruvor. I tyskan och engelskan surar rĂ€ven för att han inte nĂ„r vindruvorna pĂ„ högsta kvisten och skyller pĂ„ att de Ă€r för beska för hans smak. Men i svenskan har vi snubblat pĂ„ översĂ€ttningen frĂ„n grekiskan och bytt ut vindruvorna mot rönnbĂ€r. DĂ€rmed gĂ„r ju egentligen hela sens moralen Ă„t skogen. RönnbĂ€r ĂR ju sura.
Medan vi i Norden talar om trollen sĂ„ att de uppenbarar sig i farstun tar engelskan i ett snĂ€pp till: âSpeak of the devil and he shall appearâ. SjĂ€lva djĂ€vulen dyker upp om Belsebubs namn nĂ€mns.
TÄguttrycken med sina snart tvÄhundra Är som sinnebilder för pÄlitlig punktlighet har helt spÄrat ur. FÄ tÄg gÄr lÀngre som just tÄget i en tid dÄ konduktörerna tvingas Àgna sig mer Ät att jaga tjuvÄkare Àn att klippa biljetter.
âEn fĂ„r vĂ€lja i vĂ€pplingen och stanna i starrenâ varnade mormor. FrĂ„n början lĂ€r uttrycket ha handlat om en sparsmakad ko som letade för lĂ€nge efter den bĂ€sta klövern. Innan hon behagade beta sĂ„ hade fyrvĂ€pplingarna tagit slut. Kvar fanns bara svĂ„rsmĂ€lt starrgrĂ€s. Mormors underliggande budskap var dock att inte vara alltför petig med pojkvĂ€nner. DĂ„ kunde det hĂ€nda att alla vĂ€pplingar tog slut och man fick nöja sig med nĂ„gon gammal gubbtjyvâŠ
ADELSĂ 20200526
FrigÄende kossor betar pÄ en Àng pÄ Adelsö.
Foto: Fredrik Sandberg / TT kod 10080
"En fÄr vÀlja i vÀpplingen och stanna i starren".
"Ănska i den ena nĂ€ven och skit i den andra sĂ„ fĂ„r du se vad du fĂ„r mest avâ var ett annat av hennes robusta levnadsrĂ„d.
Det lÀr stÄ sig över tid.