Jesper Bengtsson: Bättre att tala om vad som är fel än vad som är rätt

Yttrandefrihetens ABC

 J – som i Juridiken

 Alla som värnar det fria ordet värnar också om våra grundlagar, som ska skydda yttrandefriheten.

Men alla som vill inskränka yttrandefriheten lutar sig också mot lagstiftningen. För att tolka om den eller skärpa reglerna.

Egentligen är det mycket enkelt. När det kommer till press- och yttrandefrihet är de svenska grundlagarna bland de mest tillåtande i världen. Allt är tillåtet, om det inte finns inskrivet som ett undantag från den generella regeln. 

Sådana undantag är till exempel olaga hot eller hets mot folkgrupp.

Nyligen åtalades till exempel medieprofilen Cissi Wallin för förtal för sin bok "Allt som var mitt – historien som inte får berättas", där hon bland annat anklagat en man för ett sexualbrott. Det var Justitiekanslern JK som åtalat Wallin, och hade hon fällts hade hela upplagan av hennes bok dragits in, ett mycket drastiskt steg.

Men yttrandefrihetsjuryn friade henne. Friheten gick före förtalsfrågan. Helt i linje med den svenska grundlagens intentioner. 

Faktum är att det var 56 år sedan en bok fälldes i en liknande process. Då var det författaren Ing-Marie Eriksson som fälldes för romanen ”Märit”, som ansågs innehålla både ”förtal” och ”förtal av avliden”.

Faktum är också att Wallin redan tidigare har fällts för de texter hon skrivit om fallet. Men då har det handlat om en civilrättslig process, och den anklagade mannen har drivit målet.

Det är något annat än om Justitiekanslern åtalar. I det fallet är det staten som driver en process mot en enskild bok. Och det bör staten undvika om den vill leva upp till principen om yttrandefrihet.

Den svenska principen att låta allt vara tillåtet om inget annat sägs är säkrare än att göra tvärtom, det vill säga att specifikt slå fast vad som ska vara tillåtet och vad som inte ska vara det.

Bokförläggaren Tomas von Vegesack, under många år en ledande röst i den svenska yttrandefrihetsdebatten, formulerade det på ett smart sätt. Han menade att yttrandefriheten är i fara så snart lagstiftningen börjar definiera den. Så snart lagstiftarna domstolarna ska börja dra gränser för vad som är rätt och lämpligt har man instiftat en princip som säger att detta är en uppgift för dem. Då öppnar man för ständiga omtolkningar som steg för steg snävar åt det fria ordet. 

Och den vägen vill nog egentligen ingen att vi beträder.