Kriget dödade glädjen över "Mästerkocken"

Det var med sin farmors sibiriska dumplings som Anja Allvin kvalade in till "Sveriges mästerkock". När avsnitten spelades in i oktober och november hade hon inte en tanke på att det skulle kunna bli krig i hennes gamla hemland. Så sent som i julas var hon där med sin man och deras barn. De besökte mormor i Korop, knappt 30 mil nordöst om Kiev, de åkte skridskor och skidor.

– Vi bara njöt och barnen var så imponerade. Annars brukar vi åka på sommaren. Nu var det skridskobanor på alla torg, det var så festligt och mysigt.

Anja Allvin, numera sjuksköterska på Ystads lasarett, träffade sin svenske man när de båda studerade språk i Kiev. Hon läste japanska och han ryska. Kärleken fick henne att flytta till Sverige 2005 och nu bor hon med sin familj utanför Svedala.

Kriget är en mardröm, berättar hon. För Anja Allvin var det lika otänkbart att Ukraina skulle bli bombat som att Ystad eller Stockholm skulle bli det.

– I min värld är Ukraina en lika trygg plats, säger hon på telefon efter ett avslutat arbetspass på Ystads lasarett.

Hennes bror, som inte får lämna landet, har tagit sig från Kiev till en stad nära polska gränsen, berättar hon, men Anja Allvins mamma är kvar i Korop där hon arbetar som läkare. De talas vid flera gånger varje dag.

– Hon har sitt liv där, och går till sjukhuset som vanligt. De har fått organisera om lite. Hon säger att det är lugnt, men jag vet inte. Staden har klarat sig bra än så länge, men man vet aldrig.

Mitt i kriget

Fler av Anja Allvins gamla vänner har lämnat sina hem i krigsdrabbade storstäder och återvänt till Korop. Andra befinner sig mitt i kriget.

– De är jätterädda, de har suttit i skyddsrum i flera dagar och barnen har knappt varit ute. Jag vet inte hur man ska beskriva det, det är som ett helvete bara, de sover inte, det är fruktansvärt.

För egen del lever hon i parallella verkligheter.

– Jag är inte så glad längre, sådant som "Sveriges mästerkock" har helt försvunnit från min värld, allt sådant har blivit väldigt oviktigt. Vågor av raseri, ilska, sorg och oro sköljer över en. Det tar väldigt mycket energi, jag är väldig trött. När jag vaknar på natten måste jag kolla nyheter om det har hänt något.

"Tacksam och imponerad"

Samtidigt försöker hon få livet att fungera, hon jobbar och umgås med barnen. För att göra något konkret lagade hon också matlådor tillsammans med sin vän Tatyana Martyn, som även hon har varit med i "Sveriges mästerkock". Tillsammans lyckades de på så sätt samla in 104 000 kronor till UNHCR:s insatser för ukrainarna. De 100 portionerna sålde slut fort, men folk fortsatte att swisha ändå.

– Sverige gör så mycket. Jag är tacksam och imponerad, jag får meddelanden hela tiden från folk som erbjuder husrum, pengar och saker, säger Anja Allvin som hoppas att världen aldrig blir likgiltig för det som nu sker i Ukraina.

– Det här kanske kommer att pågå ett tag och jag hoppas att folk fortsätter att engagera sig.

För egen del håller hon kontakten också med vänner i Ryssland som hon tycker är påverkade av propagandan från Kreml.

– De lyssnar på vad jag säger men sedan kommer det ett "men". Man säger "det är fruktansvärt och jag är emot det, men..." , och där har de redan tappat mig. Det finns inga ursäkter för det som sker nu.

TT: Fortsätter du att ringa dem?

– Ja, jag tror inte på att ge upp, jag tror på att vara envis.