Det Àr strax efter lunch och Tarik Kiswanson har redan hunnit tala arabiska, engelska, franska och svenska. StÀndigt i rörelse visar han runt i utstÀllningen "Becoming" pÄ Bonniers konsthall i Stockholm som inleds med en av hans spektakulÀra kokonger, som pÄminner om vita och avlÄnga myrÀgg i jÀttestorlek. "The cradle" kallar han just detta vilket kan översÀttas med "vagga" eller "ursprung". Rent visuellt ett slags stiliserad fjÀrilspuppa i mÀnniskostorlek.
ââMen "cradle" kan ocksĂ„ vara nĂ„got som omsluter kroppen, just den hĂ€r var faktiskt den första jag gjorde och jag anvĂ€nde mina egna kroppsmĂ„tt.
Hans "cradle"-kokong svÀvar under ett upphöjt rum dÀr han har placerat stora arkivskÄp.
ââSom i ett vĂ€ntrum, sĂ€ger Tarik Kiswanson och i utstĂ€llningsfoldern finns en referens till filosofen Jacques Derridas bild av arkivet som ett skydd, en hemvist vilket ocksĂ„ Ă€r betydelsen av ordets grekiska ursprung, "arkheion".
ââDet hĂ€r Ă€r ju föremĂ„l som man har i banker och pĂ„ myndigheter, som flykting vill man finnas i dem. Men det Ă€r ocksĂ„ ett föremĂ„l som anvĂ€nds mindre och mindre, som gĂ„r mot sin egna död.
MÄnga nationaliteter
I början av Äret blev Tarik Kiswanson nominerad till Prix Marcel Duchamp, den franska motsvarigheten till det brittiska Turnerpriset. I höst stÀller han ut tillsammans med de andra nominerade pÄ Centre Pompidou i Paris, dÀr han bor sedan 13 Är tillbaka.
ââJag har fĂ„tt fransk nationalitet, jag Ă€r svensk, palestinsk, jordansk och fransk nu, berĂ€ttar han.
Hans palestinska förÀldrar flydde frÄn Jerusalem via Nordafrika till Jordanien innan de i början av 1980-talet anlÀnde till Halmstad. DÀr skrevs familjenamnet Al Kiswani om till det mer svenskklingande Kiswanson.
Tarik Kiswanson föddes 1986 och vÀxte upp i Halmstad tills han redan som 17-Äring blev antagen till konstskolan Central Saint Martins i London.
ââJag Ă€r formad av flera kulturer som en andra generationens invandrare. Jag har ocksĂ„ flyttat vĂ€ldigt mycket i mitt liv, och har bott bĂ„de i Rom och New York. Jag flyter runt i vĂ€rlden, och utstĂ€llningen handlar mycket om att befinna sig i mellanförskap.
16 lager fÀrg
NĂ€r han började göra kokongerna eller "nests" â bon â som han kallar skulpturerna var det med inspiration frĂ„n naturen men formen kom ocksĂ„ inifrĂ„n honom sjĂ€lv. Tillverkningstekniken pĂ„minner om att göra en bĂ„t, förklarar han. Den överjordiskt lena ytan Ă€r resultatet ocksĂ„ av hĂ„rt jobb, slipningar och 16 lager fĂ€rg.
ââDet Ă€r ju nĂ„got i mina verk som hĂ€rstammar frĂ„n en plats som Ă€r vĂ€ldigt kopplad till min egna erfarenhet. Verket "Nest" Ă€r abstraherad, medans andra verk tydligare kopplar till "mina familjearkiv".
I "Grandfather blazer" har han med hjÀlp av en lungröntgen som han lÄnat pÄ kvÀllar och nÀtter av en konstintresserad lÀkare grundligt undersökt den kavaj som hans morfar bar under flykten frÄn Jerusalem. Men det genomlysta familjearvet utgÄr frÄn ett vardagligt föremÄl och blir samtidigt universellt.
I videon "The fall" ("Fallet") syns i stÀllet en liten marockansk pojke, Mehdi, som gungar pÄ stolen i ett förortsklassrum och faller bakÄt. Men vad som sker pÄ en sekund har dragits ut till en tio minuter lÄng och meditativ film.
ââHan svĂ€var mellan golv och tak, mĂ„nga av mina verk pratar om ett rotlöst tillstĂ„nd. HĂ€r finns en frigörande kĂ€nsla men att falla Ă€r ocksĂ„ vĂ„ldsamt, de tvĂ„ idĂ©erna Ă€r paradoxala.
NÀr verket premiÀrvisades 2020 var det mÄnga betraktare som associerade till covid, berÀttar han.
ââMan tĂ€nker pĂ„ vĂ€rlden i dag, vart Ă€r vi pĂ„ vĂ€g? Framtiden Ă€r osĂ€ker. Det handlar om mer Ă€n migration, det handlar om det mĂ€nskliga tillstĂ„ndet. Mehdi Ă€r i det tillstĂ„ndet, vi Ă€r alla i det tillstĂ„ndet.