Det finns gott om uppföljare i barnfilmsutbudet pĂ„ bio: âBaby-bossen 2â, âCroodarna 2â och âFamiljen Adams 2â fajtas just nu om familjepubliken, tillsammans med nytolkningar av vĂ€lkĂ€nda berĂ€ttelser som âSagan om Karl-Bertil Jonssons julaftonâ och âClifford den stora röda hundenâ.
Det Ă€r ett fenomen som Ă„terspeglas i vuxenutbudet, dĂ€r originalhistorier lĂ€nge har haft svĂ„rt att hĂ€vda sig mot Marvelmyller och tv-spinoffer. Om publiken inte redan Ă€r vĂ€lbekant med figurerna och vĂ€rlden som de befinner sig i â via böcker, tv-serier eller tv-spel â sĂ„ fruktar filmbolaget att filmen ska bli för svĂ„rsĂ„ld.
Det Ă€r ett av skĂ€len till att jag inte riktigt förmĂ„r glĂ€djas Ă„t Ă€nnu en Bamsefilm pĂ„ repertoaren. âBamse och vulkanönâ Ă€r den fjĂ€rde Bamsefilmen pĂ„ nio Ă„r, och figurerna har 55 Ă„r pĂ„ nacken.
Den hÀr gÄngen reser Bamse, Lille Skutt och Skalman till Nordpolen för att hitta den försvunna forskaren (och Skalmans gamla flamma) Beanka. I hasorna har de tjuven Kattja, som hoppas lÀgga beslag pÄ belöningen, och snart förvandlas uppdraget till en kamp om att hinna först.
Det Ă€r absolut inte dĂ„ligt â stundtals blir det bĂ„de vackert och riktigt spĂ€nnande för vilken tre-till sjuĂ„ring som helst. Men det Ă€r inte heller det minsta nytt, överraskande eller utmanande. Det Ă€r samma gamla mat- och sovklocka som ringer vid precis fel tillfĂ€lle, samma drama nĂ€r dunderhonungen tappas bort, samma Lille Skutt-neuroser och Bamse-duktigheter.
Och kanske Ă€r det precis detta som efterfrĂ„gas nĂ€r barnfamiljerna vĂ€ljer biofilm i julhelgen â svensk kvalitetsanimation utan skrĂ€n och skrik, med röster av omtyckta skĂ„despelare och med fokus pĂ„ snĂ€llhet och förnuft. Men jag kan inte lĂ„ta bli att hett önska mig en helt ny berĂ€ttelse, helt nya figurer och miljöer, med ett sprĂ„k och en ton som fĂ„r oss att vakna upp ur julbordskoman och spetsa öronen.
Eller om nu det vĂ€lbekanta Ă€r sĂ„ viktigt, varför inte göra pĂ„kostad lĂ„ngfilm av Emma AdbĂ„ges prilliga, pĂ„hittiga â och populĂ€ra â barnboksvĂ€rldar? Sura, egensinniga Leni i âLeni Ă€r ett sockerhjĂ€rtaâ, skarpsynta Mickan i âJag Ă€r jagâ eller skolgĂ„rdsrebellerna i Augustbelönade âGropenâ verkar vara mycket roligare sĂ€llskap Ă€n genomprĂ€ktige Bamse.