Filmrecension: Ospännande om förfalskad konst

Han van Meegeren (1889–1947) var en nederländsk konstnär som i sina egna ögon var en mästare, ett verkligt geni faktiskt. Hade det bara inte varit för de missunnsamma konstkritikerna hade han kunnat bli en av de riktigt stora.

I inledningen av "The last Vermeer" framstår det ändå som att livet har lett mot van Meegeren. Under kriget har han uppenbarligen tjänat stora pengar och bjudit på storslagna fester, dit även tyskar har varit bjudna. Tre veckor efter krigsslutet börjar dock misstänkta nazi-kollaboratörer skjutas på gatorna och när det kommer fram att självaste Hermann Göring har köpt en Vermeer-tavla till rekordpris av Han van Meegeren fängslas han.

Kapten Joseph Piller (Claes Bang) får i uppdrag att utreda var konstkännarens sympatier egentligen låg. Och den där Vermeer-tavlan, var kom den ifrån?

Ovanstående låter kanske som en spännande premiss. Det finns också en del intressanta teman, som tankar om original och kopior och hur man egentligen ska värdera konst. Claes Bang ("The square") har också en härligt gammaldags good-guy-utstrålning och hans rollfigur – judisk motståndsman som har svårt att försonas med sin fru efter krigets alla uppoffringar – bär på en potentiellt mycket mer engagerande historia än den som berättas i "The last Vermeer".

Den är mest seg och utan någon egen identitet. Utan att dra alltför stora växlar på tematiken kan man hävda att filmen känns som gjord av någon som noga har studerat hur historiska krigsdramer brukar se ut och kalkerat försiktigt för att få med delar som "trasiga öden", "ånger", "gå vidare-kärlek" och inte minst klassikern "rättegångsdrama". Och helt misslyckats med att få till nyanserna eller komma i närheten av några riktigt lyckade penseldrag.

För det är verkligen svårt att bry sig om den här eventuelle krigsbrottslingen. Rimligen var Han van Meegeren en spännande figur i Nederländerna både under och efter kriget. Och kanske hade hans öde kunnat bli intressant i någon annans händer. Men Guy Pearce på galet överspelshumör och i knasigt spretiga ögonbryn gör inte mycket för att hjälpa till.