Tre fÀrska deckare har landat frÄn tryckeriet lagom till hÀngmattesÀsongen.
Caz Frear "SmÄ vita lögner" (Lind & Co)
En vÄrdag 1998 försvinner 17-Äriga Maryanne Doyle spÄrlöst. HÀndelsen sÀtter av olika skÀl djupa spÄr hos den ÄttaÄriga Cat, pÄ tillfÀlligt besök hos sin mormor i Maryannes hemstad pÄ Irlands vÀstkust. 18 Är senare Àr samma Cat mordutredare i London nÀr ett fall brutalt kastar tillbaka henne till den dÀr vÄren.
Cats problem med att hÄlla isÀr utredningen frÄn privatliv gör att jag velar mellan om hon Àr den bÀsta eller mest olÀmpliga polis jag nÄgonsin stött pÄ i en deckare. Men just det gör henne sÄ oförutsÀgbar och spÀnnande att följa. Caz Frear bjuder i sin debutbok pÄ en tÀt story, fina vÀndningar och fascinerande karaktÀrer. Det bÄdar gott inför lÀsningen av de tvÄ uppföljarna, som hittills bara finns pÄ originalsprÄk.
Lisa Bjerre & Susan Casserfelt (Piratförlaget)
Detta Àr den andra delen i författarduons serie Linje 17, om poliserna Lina Kruses och Jack Karlbergs arbete i södra Stockholm. Jag vÄgar redan nu gissa att serien kommer bli en klassiker i svensk deckarlitteratur. Lite nöjt tÀnkte jag hÀr jÀmföra den med tv-serien "Tunna blÄ linjen", bara för att upptÀcka att andra har sett likheten lÄngt före mig.
"Eko av ett skott" skildrar inte bara polisen pÄ ett realistiskt sÀtt. Den trÀffar Àven mitt i prick i beskrivningen av dagens samhÀllsklimat dÀr vi upprörs i flock och rusar Ät Àn det ena hÄllet Àn det andra i en stor sjÀlvgod massa. DÀrmed blir ocksÄ den lika delar överklyschiga som daterade skildringen av en kvÀllstidningsredaktion förlÄten.
Det börjar bli dags att planera sommarens lÀsning. UNT:s deckarexpert Per Johansson tipsar om tre favoriter.
Erik Axl Sund "Otid" (Ordfront)
Det Ă€r bara att erkĂ€nna att jag har aldrig lĂ€st Erik Axl Sund (pseudonym för duon Jerker Eriksson och HĂ„kan Axlander Sundquist) förut. Ăven "Otid", som Ă€r avslutningen pĂ„ deras andra deckartrilogi stod olĂ€st i hyllan tills fyra dagar före deadline. Tack och lov gav jag den en chans.
Mellan pÀrmarna dolde sig Ärets hittills bÀsta deckare pÄ svenska sett till litterÀr kvalitet. Ett mystiskt försvinnande, en lika mystiskt funnen anonym person och tvÄ mord flÀtas samman med ett bokslÀpp av en överskattad författare. Allt landar i en underbar gryta dÀr jag, som annars brukar försöka gissa mig fram till en lösning, ger upp och bara njuter istÀllet. Nu ÄterstÄr bara att börja lÀsa pseudonymens böcker frÄn början.