âJag har inte varit utomhus pĂ„ femton dagar. Men solen skapar MondrianmĂ„lningar i sjukhusfönstren och vĂ„ren nĂ„r mig i min hustrus röst.â
Raderna skrev Göran Greider den 28 februari pÄ sin Facebooksida. En hoppfull inblick i en annars dyster sjuktillvaro, fÄr man förmoda.
Turerna till sjukhuset har varit mÄnga den senaste tiden. Malignt lymfom, heter boven i dramat, en typ av blodcancer.
Nyheten slog ner som en bomb i början av Äret: Göran Greider har cancer.
Sen den 6 februari har han dagligen skrivit smĂ„ poetiska improvisationer â lyriskt förtĂ€tade ögonblick â pĂ„ Facebook under rubriken Dagsform. Iakttagelser, minnen, poesi, ibland enkel sprĂ„klig gympa för att hĂ„lla igĂ„ng skrivandet, tĂ€nkandet.
Det Ă€r nu jĂ€mnt 40 Ă„r sen Ulla och Stures grabb frĂ„n VingĂ„ker debuterade pĂ„ Bonniers med diktsamlingen âVid fönstret slĂ„r ensamheten utâ.
I Ole Hesslers anmĂ€lan i Dagens Nyheter i april 1981 lösgör sig en rask innehĂ„llsdeklaration: âDet handlar om allt mellan himmel och jord, mellan VingĂ„ker och Katrineholm. HĂ€r blandas rockpop-textens paranoia med stilla naturlyrik. Greiders inspirationskĂ€llor strĂ€cker sig frĂ„n Homeros till Bruce Springsteen â en anmĂ€rkningsvĂ€rd rĂ€ckvidd. HĂ€r samsas bröderna Marx med Okeanos, Bach med RĂ€ddaren i nöden, Gramsci med farfar verkmĂ€starn.â
Mer folkkĂ€r poet fĂ„r man nog leta efter. Karln har ju varit med i SVT:s PĂ„ spĂ„ret och har klippkort till debattsofforna. Den sladdriga t-shirten, rutiga skjortan, Einstein-frissan som signalerar att intellektet prioriterats framför fĂ„fĂ€ngan, allt utstrĂ„lar en snĂ€ll charm. âMed hĂ„ret flygande som en utblommad maskrosâ, som det stod i en intervju i Dagens Etc.
Hans blotta framtoning Ă€r ett lika starkt varumĂ€rke (en term Greider förmodligen avskyr) som Leif GW Perssons; den uniforma klĂ€dstilen, âmĂ„nga glada kilonâ som Ă sa Linderborg skriver i sin bok âĂ ret med 13 mĂ„naderâ, en mullbĂ€nk under lĂ€ppen, de infallsrika formuleringarna, allvaret, humorn. Dessutom förmĂ„gan att med uppriktig nyfikenhet borra sig in i meningsmotstĂ„ndarna.
Greider har i böcker och intervjuer stĂ€ndigt Ă„terkommit till sin uppvĂ€xt i VingĂ„ker. I âJakobsbrevetâ 2004 anvĂ€nder han sin far âstewardensâ död som utgĂ„ngspunkt för att i diktform dryfta symbiosen mellan socialism och kristendom.
I âKatterna kommer in frĂ„n mörkretâ 2009 rör det sig om ett slags lyriskt dagbokssamlande, dĂ€r Greiders talande röst, kĂ€nd frĂ„n krönikor och hetsiga debattpaneler, kĂ€nns igen.
Barndomsminnen, dikter och textfragment gör att vÀrlden trÀder fram ur ett greiderskt underifrÄnperspektiv.
Det Àr till denna genre han nu ÄtervÀnder efter fjolÄrets romandebut om Dan Andersson.
Till hösten ger Ordfronts förlag ut boken âBarndomsbrunnenâ. âEn dagbok, diktsamling och barndomsskildring i ettâ.
Ett bokomslag i pappbrunt visar en svala som ser ut att vara ritad med ett barns vaxkritor. âEn historia om sjukdom och minne i brutna raderâ, lyder underrubriken.
I sina Dagsformer skriver Göran Greider korthuggna minnen och tankar som blandas samman, blir till insikter över nÄgot större. NÄgra ska med i nya boken, sÀger han, men inte alla.
Den 11 mars skriver han: âNu har jag förstĂ„tt hur min farmor Syster Alma mötte sin Henning. Min farfar Henning gjorde vĂ€rnplikten i smĂ„lĂ€ndska Ryssby, lĂ„ngt frĂ„n statargĂ„rden i VingĂ„ker. Ser dem gĂ„ dĂ€r i ett sekelskifte, tvĂ„ vakna unga i en vaknande nation. Deras planer nĂ„r mig. Jag spritter till av optimism. Ler i sjuksĂ€ngen.â
I april 2020 avled Göran Greiders mamma Ulla, 94 Är gammal, pÄ Àldreboendet StrandgÄrden i Katrineholm. Hans egen sjukdom, stigande Älder och kanske Àven mammans död tycks nu ha slungat igÄng hans sjÀlvbiografiska projekt.
â Jag Ă„kte in och ut pĂ„ sjukhus hela hösten och allt var ganska ovisst, sĂ€ger Göran Greider. Det Ă€r dĂ„ man börjar minnas â minnen dyker upp. Barndom, tonĂ„r, gator, bröder, kompisar. Satt rĂ€tt mycket pĂ„ sjukhus och skrev. Sen fick jag till slut ett cancerbesked (med god prognos) vid nyĂ„r. Och har fortsatt att skriva â sjukdom och barndom. TvĂ„ domar ...
Den nya boken ska ocksÄ vara mer frisprÄkig Àn tidigare böcker, har han sagt.
Men fragment av barndomen Àr redan kÀnda frÄn oceaner av tidningsartiklar. Hur han vÀxte upp i den rödteglade egnahemsvillan pÄ ValhallavÀgen 17 med pappa sjömannen som gÄtt i land efter 15 Är, mamman som sydde pÄ VingÄkers konfektionsfabrik.
En uppvĂ€xt prĂ€glad av fyra brorsor, sjömanshistorier, bandy och Deep Purple. Hur han skrev sina första dikter pĂ„ gula pappersark som han tagit frĂ„n Kommunistisk ungdoms lokal i VingĂ„ker. Och blev publicerad i LyrikvĂ€nnen, 17 Ă„r gammal. Hur han blev politiskt medveten i tonĂ„ren, bar hem kilovis med Marx; âKapitaletâ och âDet kommunistiska manifestetâ, och samtidigt tömde lyrikhyllan pĂ„ VingĂ„kers bibliotek.
Mycket av det ingÄr i en nÀrmast kanoniserad mytbildning kring Göran Greider. Musikintresset med Dylan och Hendrix, det lÄnga hippiehÄret och Ären som traversförare pÄ SKF i Katrineholm. Det var dÀr han arbetade för exakt 40 Är sen nÀr han debuterade som poet. Kallades för Shakespeare pÄ jobbet bland gaffeltruckar och blÄstÀll.
PÄ 90-talet slog han igenom som arbetarförfattare tillsammans med namn som Aino Trosell, Kjell Johansson, Majgull Axelsson och Elsie Johansson.
I en dikt ur boken âNĂ€r fabrikerna tystnarâ 1995 framtrĂ€der ungdomsmiljöerna i Katrineholm och VingĂ„ker:
âJag föddes sĂ„ pass tidigt att jag hann kĂ€nna
strömmen av arbetare
flyta nedströms i svinottan eller vinterskymningen.
Det var Ären innan vakterna vid fabriksportarna försvann,
innan de ersattes av fjÀrrstyrd elektronik;
sent sjuttiotal, nÄgra Är in pÄ Ättiotalet.
Genom nÀstan öde gator drogs folk samman,
dök upp ur bussar, vid krön, backar, sidogator,
orter uppfyllda i hela sin vidd vid samma klockslag.
I omklÀdningsrummen smÀllde metallskÄpen mot varandra.
Overallerna mot slutet av veckan var stela av olja, damm, eld.
Men ljuden frÄn fabriksomrÄden infÄngade bebyggelsen:
Arbetets evighet i en förmiddags bĂ€rnstenâ.
Greider glider sömlöst mellan det politiska och det privata, det lilla och det stora. Oftast med en sympatisk och lĂ€ttbegriplig ton som gör att man gĂ€rna jĂ€mför honom med Ulf Lundells dagboksdiktande iakttagelseverk âVardagarâ, ett slags folkhemmets samvete.
I Dagsformerna blir smÀrtpunkterna dÀrför extra tydliga. I mötet mellan poesi och vardag.
Som den 7 april dÄ han skrev:
â05.17
Hörde en ensam trast.
Den försökte vÀcka solen.
Sen sjöng den mig till sömns.â