Det sÀger Ulrika Knutson, journalist och författare som Àgnat flera böcker Ät Fogelstads kvinnliga medborgarskola.
â Processen har varit jĂ€ttelĂ„ng. Inte förrĂ€n pĂ„ 1970-talet började kvinnor att rösta i samma utstrĂ€ckning som mĂ€nnen.
Samma Ärtionde, alltsÄ mer Àn 50 Är efter demokratins införande, var inte fler Àn 10-12 procent av riksdagsledamöterna kvinnor.
Medborgarskolans tillkomst var helt och hÄllet kopplad till den allmÀnna röstrÀtten.
â För Fogelstadkvinnorna var det ett sjĂ€lvĂ€ndamĂ„l att nĂ„ ut till alla samhĂ€llsklasser. De raggade hĂ„rt och mĂ„lmedvetet pĂ„ att fĂ„ dit kvinnor av alla sorter. Elin WĂ€gner var ideologen, men det var Elisabeth Tamm som Ă€gde godset och hade pengarna.
â Elisabeth Tamm var en demokratins mecenat. Hon satsade hela sin förmögenhet pĂ„ folkbildning och demokrati, sĂ€ger Ulrika Knutson som sjĂ€lv fick upp ögonen för medborgarskolan nĂ€r hon som ung student gick med i Grupp 8 i Uppsala.
â DĂ€r fanns en Ă€ldre dam, Rut Boman, som hade varit pĂ„ Fogelstad pĂ„ 1940-talet. Det var första gĂ„ngen jag hörde talas om skolan. NĂ€r jag sedan lĂ€ste litteraturhistoria stötte jag pĂ„ Elin WĂ€gner. Och senare trĂ€ffade jag pĂ„ en förlĂ€ggare som hade en slĂ€kting som gĂ„tt dĂ€r. Hon tyckte jag borde skriva en bok om kvinnorna bakom medborgarskolan.
âKvinnor pĂ„ grĂ€nsen till genombrott â grupportrĂ€tt av Tidevarvets kvinnorâ kom nyligen ut i pocketupplaga â med ett nytt kapitel om Kerstin Hesselgren.
â Hon och Elisabeth Tamm var tvĂ„ av de första fem kvinnorna som satt i riksdagen.
Ulrika Knutson Àr sjÀlv inte medlem i nÄgon av de föreningar som nu arbetar för att lyfta fram arvet efter Fogelstadkvinnorna.
â Jag vet att den gamla kulturföreningen gjort en mycket fin utstĂ€llning om skolan. Inköpet av UlfĂ„sa Ă€r jag inte insatt i, men det vore ju fantastiskt om det gick att anvĂ€nda huset som plattform för verksamhet kopplad till medborgarskolan. Om inte annat kanske den kan bli stipendiebostad av samma sort som Elin WĂ€gners Lilla Björka eller Ellen Keys Strand.
â Men Ă€ven om huset bara kommer att stĂ„ som ett monument över Fogelstadskvinnorna sĂ„ Ă€r det vĂ€rdefullt nog. De förtjĂ€nar verkligen ett monument. De var sÄÄÄÄ lĂ„ngt före sin tid.
VingÄkersbon, författaren och tidigare sprÄkröret för Miljöpartiet, Birger Schalug beskriver sitt första möte med Elin WÀgners författarskap som en dramatisk vÀndpunkt i sitt liv:
â Jag stod pĂ„ Stockholms central och vĂ€ntade pĂ„ tĂ„get hem. För att ha nĂ„got att lĂ€sa köpte jag den tjockaste boken jag kunde hitta och började med att lĂ€sa det sista kapitlet i Elin WĂ€gners âVĂ€ckarklockaâ.
â Efter det blev jag aldrig samma mĂ€nniska igen. Det handlade om precis de frĂ„gor som jag sjĂ€lv tyckte var sĂ„ viktiga, men aldrig hittat nĂ„got skrivet om. Elin WĂ€gner hade enorma insikter om ekologisk hĂ„llbarhet och om vad som egentligen Ă€r hög standard: Det vill sĂ€ga rent vatten och ren mat. Jag hade lĂ€nge letat efter nĂ„gon som knöt ihop miljö, fred, kvinnofrĂ„gan och demokrati. Elin WĂ€gner var först med allt detta. Men eftersom hon inte tillhörde nĂ„gra av de stora rörelserna, vare sig arbetarrörelsen eller den liberala utan istĂ€llet var helt fristĂ„ende, glömdes arvet efter henne lĂ€nge bort.
Birger Schlaug hoppas pÄ att UlfÄsa fÄr igÄng ett samarbete med à sa eller nÄgon annan folkhögskola.
â Jag ska köpa nĂ„gra byggstenar nĂ€r det nĂ€rmar sig julafton. Fogelstadkvinnornas insatser fĂ„r aldrig glömmas. De var otroligt modiga och helt fantastiska!