Replik på signaturen "Realisten" och insändaren "Verkligheten stämmer inte med SD:s skrämselbild", som i sin tur skrevs apropå Mikael Strömbergs (SD) insändare "Vi vägrar låta Eskilstuna förvandlas till en kemisk avfallsplats".
Socialdemokraternas retorik ekar i den insändare där en anonym skribent försöker misstänkliggöra mig, och alla andra Eskilstunabor, som uttrycker oro över Senior Materials planerade utsläpp av metylenklorid. Samtidigt lyfter den anonyme skribenten in helt andra politiska frågor, såsom invandringspolitik och EU-politik.
Det är förvisso två mycket viktiga frågor som förtjänar egen diskussion, men de ska inte blandas ihop med debatten om de massiva giftutsläppen av metylenklorid här i Eskilstuna. Därför väljer jag att enbart hålla mig till det.
Den anonyme skribenten hävdar bestämt att det inte finns någon fara med att släppa ut upp till 900 ton metylenklorid i luften varje år. Av ett ämne som är klassat som cancerframkallande, och en mängd som är betydligt högre än den totala användningen av metylenklorid i hela Sverige under de senaste tio åren.
Jag är ingen expert i frågan, det har jag aldrig påstått. Men jag har valt att lyssna på dem som är det. Professor Lennart Bogg, expert i folkhälsa, är en av flera röster som varnar för allvarliga konsekvenser av metylenklorid i vår miljö. Jag har också tagit del av flera internationella studier som pekar på allvarliga hälsorisker, inte minst för våra barn.
En studie från Cypern visar att personer som bott inom 500 meter från en fabrik som använde metylenklorid hade 6,5 gånger högre risk att drabbas av hjärncancer.
I en spansk studie såg man en 65 procent högre risk för leukemi hos barn som bott inom två och en halv kilometer från en utsläppskälla.
I Kalifornien visar forskningen att barn som vuxit upp inom tre kilometer från en källa till metylenklorid hade 29 procent högre risk att få leukemi – och för vissa cancerformer mer än dubbelt så hög risk.
Det mest skrämmande? Ingen av dessa studier handlar om utsläpp i närheten av de nivåer som nu har godkänts här i Eskilstuna.
Kanske har den anonyme insändarskribenten rätt. Kanske finns det ingen fara med dessa massiva giftutsläpp – även om det bevisligen utgjort en stor hälsorisk i andra länder. Men visst, kanske är vi oroliga i onödan.
Men vad händer om vi har rätt?
Vad händer om vi får veta om tio, femton år att de här utsläppen faktiskt påverkade våra barn? Ska vi då säga: "Vi visste. Men vi chansade ändå."
Att tillåta rekordstora utsläpp av ett giftigt ämne – trots forskningslarm, trots försiktighetsprincipen, trots att det inte är ett måste – är att spela rysk roulette med våra barns hälsa.
Det är ett spel vi aldrig borde spela.