Insändare: Vad menar Axelsson Kihlblom?

Signaturerna "Vanlig sosse" och "Pedagog med beprövad erfarenhet" reagerar båda på barn- och utbildningsförvaltningens chef Lina Axelsson Kihlbloms nyligen publicerade debattartikel med rubriken "Vi måste våga fatta svåra beslut för våra barns skull".

Jag har läst Lina Axelsson Kihlbloms debattartikel flera gånger utan att begripa om hon egentligen säger något alls. Det genomgående budskapet är att i tuffa tider blir man impopulär men den ”breda allmänheten”, eller snarare föräldrar och professionen (lärare), kommer så småningom också att se ljuset. Allt som krävs är att man sväljer den beska medicinen och blickar framåt.

Den kommunala politiken är det således mycket bra med och fru Axelsson Kihlbloms inlägg skall nog räknas till politiken även om hon här uttalar sig i egenskap av tjänsteman i förvaltningen. Hela artikeln känns som en överslätande uppmaning till berörda medborgare att strunta i det uppenbara debaclet i just skolfrågorna som det skrivits mycket om under det senaste året.

Men det är absolut en uppfattning som måste respekteras. Om chefen för barn- och utbildningsförvaltningen är nöjd med året som gått är det så, även om det framstår som märkligt mot bakgrund den debatt som varit.

Axelsson Kihlblom skriver i sitt inlägg att elevkullarna minskar och resurserna ska räcka till både barn, unga och en växande äldre befolkning – men det vet nog alla redan. Det som hon däremot helt förbigår är hanteringen av de sakfrågor som är kopplade till dessa problem, det vill säga allt det sakliga missnöjet med skolpolitiken som fyllt tidningens debattsidor.

Hon känns oroande lojal med den politiska majoriteten, om man nu får anta att även en förvaltningschef förväntas besitta någon typ av integritet. Om man vidare skall vänja sig vid att det fattas snabbare beslut för att öka vår flexibilitet, som hon skriver, är nog risken uppenbar för än mindre eftertanke, sämre förankring och värre debacle. 

Även om kommuner i dagens Tidöregim har beklagligt tuffa förutsättningar så är det som händer i både med och motgång kopplat till politiska ambitioner. Det finaste exemplet för att belysa handlingskraft och rättrådighet i den monumentala kris som kommunen nu genomlider är den nedlagda kolloverksamheten. Kommunen har uppenbart aldrig varit i närheten av denna ekonomiska nöd sedan 1936 då kolloverksamhet startade. Det är tänkvärt! 

Vet inte vem som är förvaltningschef för denna verksamhet men jag är oändligt glad så länge vederbörande inte skriver en överslätande debattartikel.

Vanlig sosse

Jag har läst barn- och utbildningsförvaltningens chef Lina Axelsson Kihlbloms debattartikel i Eskilstuna-Kuriren och jag vet inte vad jag ska tycka. Det känns för mig som en massa ord men inga svar. Jag förstår att det är en utmaning med det minskade barnantalet men det svarar inte på varför kommunen har lidit av en sådan byggiver de senaste åren i stället för att renovera och använda befintliga byggnader.

Nu står vi med en ny gymnasieskola (Zetterbergsgymnasiet) som står och tickar pengar och en ny högstadieskola som tvingar eleverna till en omflyttningscirkus. De senaste åren har det byggts flera nya förskolor och kommunen planerar att bygga ännu fler? Trots att ni själva anger att det är minskade behov ända fram till 2031 finns det ändå planer på att bygga nya förskolor, till exempel vid Kapellbacken.

Hur går detta ihop och hur mycket pengar har inte detta kostat och kommer kosta kommunens skattebetalare? Och när man väl bygger, tänker man då på framtida miljö- och klimatanpassning? Att bygga skolor och förskolor med fönster överallt och från golv till tak gynnar väl knappast inomhusklimatet och barn med koncentrationssvårigheter.

Själv skulle jag ha önskat att dessa pengar använts till stödresurser inom skola och förskola eller till att minska grupperna så vi som arbetar orkar stötta och hjälpa våra barn och ungdomar att få en bra start i livet... 

Jag har i en tidigare insändare ("Sluta experimentera med våra barn", publicerad i oktober) hänvisat till en debattartikel i Aftonbladet ("Stoppa megaförskolor – barnen mår inte bra") och Skolverkets kartläggning "Barngruppers storlek i förskolan". I den ställde jag ett antal frågor som berör förskolans kvalitet som jag till dags datum inte fått några svar på. Frågor som bland annat vilken forskning om barns behov av lugn och ro och trygghet kommunen använder? Och om våra högskoleutbildade specialpedagogers åsikter tas till vara, med mera.

Skolans och förskolans arbetsmiljö försämras, kränkningar mellan barn och ungdomar förändras till det värre och skadegörelsen på skolorna ökar medan kommunen blundar och bygger på. Är det på det här sättet vi kommer att höja kvalitén i Eskilstuna kommuns skolor och förskolor?

Pedagog med beprövad erfarenhet