Så här i juletider kommer våra svenska mattraditioner upp på bordet. Då påminns vi om att mycket av det vi i dag kallar för hållbarhet för några generationer sedan var en självklarhet.
Enligt Svenska Akademins ordlista började ordet ”matsvinn” inte användas förrän på 1960-talet. Detta beror antagligen på att fenomenet knappt existerade innan dess. Det var självklart att ta vara på maten. Och när något blev över eller var på väg att förgås gick det till djuren och fortsatte därmed i kretsloppet.
I dag ser vårt livsmedelssystem helt annorlunda ut, på gott och ont. Vi är allt färre bönder som producerar allt mer mat. Ibland pratas det om jordbruket som om det vore gammaldags och ineffektivt. Som förtroendevald representant för 75 Arlabönder i Sörmland skulle jag vilja lyfta fram en helt annan bild. Få sektorer har genomgått en så drastisk effektivisering som vår de senaste hundra åren.
I början av förra seklet la svenskar mer än 40 procent av sin inkomst på mat. Samma siffra i mitten av 1900-talet var 33 procent. I dag lägger genomsnittssvensken bara 13 procent av sin inkomst på mat. Om vi hade lagt lika mycket pengar på livsmedel som vi gjorde för drygt hundra år sedan hade det blivit 190 000 kronor per år, i stället för dagens 55 000 kronor.
Samtidigt slängs 33 kilo mat per person och år i Sverige, enligt Livsmedelsverket. Och då är inte det svinn som uppstår under produktionen och i livsmedelsbutikerna inräknat. Om vi blir bättre på att ta till vara all mat skulle vi alltså kunna få ännu mer för pengarna – och samtidigt göra en insats för miljön.
I mejerinäringen lever mycket av den gamla kunskapen vidare och fortsätter utvecklas. Korna förädlar och uppgraderar näringen i gräs och foder, som vi människor inte kan äta, till näringsrik mjölk. Sedan tas mjölkens alla beståndsdelar till vara. Grädden som blir över när man gör den fettsnålare dryckesmjölken blir till smör och ost. Genom fermentering till fil och yoghurt får vi nyttiga produkter med längre hållbarhet. I dag gör vi även proteinpulver av vasslen som blir över från ostproduktionen och överskottsmjölken blir till mjölkpulver som kan lagras, exporteras och användas i livsmedelsproduktion världen över.
Mjölken och köttet från våra kossor är fantastiska livsmedel och ett levande lager som vi svenskar alltid varit beroende av med vårt karga klimat och långa vintrar. Det syns inte minst på julbordet.
Att ta vara på det vi redan har är en av de viktigaste insatserna vi kan göra för miljön. Låt oss därför påminna varandra om att titta, lukta och smaka innan vi slänger mat som är bra. Med det enkla tipset vill jag önska alla en riktigt god jul med svenska och hållbara mattraditioner.