Insändare: Svenska kyrkan usel på personalpolitik

Det är inte med förvåning jag tar del av den förtroendekris som drabbat Eskilstuna pastorat. Det verkar vara massflykt från pastoratet bland medarbetare. Det kommenteras av pastoratets kyrkoherde Johan Hedlund med att ”personer kommer och går”! Kyrkoherden drar sig inte ens att försöka tysta tidigare medarbetares grundlagsskyddad yttrandefrihet.

Min erfarenhet av Svenska kyrkan är massiv. Jag har i 8 år varit ordförande i Kafjärdens kyrkofullmäktige och i tre år ordförande i Kafjärdens Trygghetsboende AB. Båda dessa uppdrag lämnade jag under 2019 efter en konflikt med kyrkorådet i församlingen. Svenska kyrkans sätt att hantera personkonflikter i församlingarna gällande både förtroendevalda och anställda är bedrövlig. 

Jag har också varit körsångare i en annan Eskilstunaförsamling nämligen Torshälla församling. För ett antal år sedan sparkades på oklara grunder en ny vikarierande kantor som också var ledare för Torshälla kyrkokör. Stiften i Svenska kyrkan har här ett stort ansvar att utbilda församlingarna, både dess ledare kyrkoherdarna och dess förtroendevalda i den svenska arbetsrättslagstiftningen framför allt vad gäller grundlagsskyddad yttrande- och meddelarfrihet. 

Intriger och fraktionsbildningar i församlingslivet måste motarbetas och transparens i församlingarnas arbetssätt måste stärkas. Görs inget radikalt i dessa frågor kommer massflykten och tappet av medlemmar i Svenska kyrkan att fortsätta.