Vid de senaste kommunfullmäktigesammanträdena i Eskilstuna kom frågor om språkkrav och språktest inom förskola, vård- och omsorgsyrken upp. Debatten blev stundtals hård och träffade kanske inte riktigt rätt i allt.
Språk är viktigt. Som människa behöver man en god språkgrund för att kunna uttrycka sig och leva ett bra liv. Det är avgörande att kunna språket i det land man lever och verkar i. Jag tycker också att det är angeläget att lära sig flera språk eftersom man därigenom får ytterligare perspektiv på världen och vår tillvaro. Det är helt enkelt berikande på många sätt att kunna flera språk. Personal inom skola och vård- och omsorg behöver naturligtvis kunna språket för att göra ett bra jobb. Att tro att ett test ska lösa de problem som finns är att göra det alldeles för enkelt för sig.
När vi lär oss språk är det genom att lyssna, läsa, härma och tala. Hur bra vi kan lära oss nya språk beror på hur bra vi lärt oss våra allra första språk, de är grunden. Språkundervisning och språkutveckling är avgörande och kanske det allra viktigaste i förskolan.
När vi ska mäta språkkunskaper används följande fem kategorier;
Hörförståelse, läsförståelse, muntlig interaktion, muntlig produktion och skriftliga färdigheter. I EU har vi en gemensam referensram för språk, GERS. Den består av sex olika nivåer där den lägsta kallas A1 och den högsta C2. A1 är nybörjare och C2 infödd/tvåspråkig på modersmålsnivå. I Sverige har vi miljontals flerspråkiga medborgare. Det finns fler människor i världen som är två- eller flerspråkiga än enspråkiga men, och här kommer det första problemet i vår debatt, vi utgår från enspråkighetsnormen. Det kan vara eftersom gruppen folkvalda är väldigt homogen. Det kan vara av den enkla anledningen att det inte är lätt att relatera till någonting man inte känner till. Å andra sidan har de allra flesta i Sverige någon sorts grundkunskaper i skolengelska, motsvarande nivå B. Dessa kunskaper överskattas dock ofta vilket också kan vara en anledning till den stora förenklingen av ämnet.
Vårt språk är kopplat till vår kultur, vår personlighet, våra erfarenheter och referenser i livet. Språket utvecklas genom hela livet och färgas av det vi är med om. Varje nytt språk vi lär oss får oss att se hur svårt det är att till exempel förmedla en rättvis bild av oss själva. Det tar mycket tid att fördjupa sina språkkunskaper och de flesta kommer aldrig att få det privilegiet. Den österrikiske filosofen Ludwig Wittgenstein har myntat följande citat: "Mitt språks gränser är min världs gränser." Dessa ord berör det djupa ämnet språkkunskap på ett bra sätt och visar hur komplicerat det hela är.
Att lära sig ett nytt språk är lite som att ta körkort, man är inte på något sätt fullärd när man klarat uppkörningen, tvärtom är det då man på riktigt ska lära sig praktiken. Det problematiska med vår språkutbildning för vuxna är att eleven skulle behöva mycket mer praktik ute i verkligheten. Den sista skjutsen in i det nya språket kommer i samtal med andra människor. Med grannar, kollegor, anhöriga till de man vårdar eller tar hand om på annat sätt. På arbetsplatserna i sin tur är det viktigaste av allt att alla talar svenska med varandra, annars stannar språkutvecklingen av. Detta missas i debatten om språktest.
Man glömmer också att det alltid behövs minst två för kommunikation och en vilja till förståelse. För att nå exempelvis nivå C1 behöver man kunna förstå ett brett spektrum av krävande längre satser, uttrycka sig själv flytande och spontant utan särskilt uppenbart sökande efter rätt uttryck, känna igen underförstådd betydelse på svenska och så vidare. Det är nyanser av språk som inte är lätta, om ens möjliga att lära sig utan interaktion med andra, helst infödda personer. För att nå dit hjälper inga förenklade språktester. Språk är så mycket mer än bara talade ord.