Efter åratal av politiska piruetter och folkhälsofunderingar har Sverige äntligen beslutat att tillåta gårdsförsäljning av alkohol från den 1 juni. Men innan korkarna ens hunnit poppas har Folkhälsomyndigheten klivit in med ett regelverk så snårigt att det får en schweizisk armékniv att framstå som enkel.
För att sälja en flaska vin eller öl direkt till konsumenten krävs nu inte bara ett särskilt tillstånd, utan även att tillverkaren arrangerar ett kostnadsbelagt besöksarrangemang av minst 45 minuter. Under detta evenemang ska både muntlig och skriftlig information om alkoholens skadeverkningar delges deltagarna. Dessutom måste tillverkaren genomgå kunskapsprov och upprätta ett egenkontrollprogram.
Småskaliga producenter, som tidigare jublade över möjligheten att sälja sina produkter direkt, känner sig nu överkörda av byråkratin. Det som skulle lyfta svensk turism och njutning i form av gårdsförsäljning har nu blivit en form av onödigt krånglig evenemangsförsäljning. Som lök på laxen så borstar vissa kommuner upp sig och lovar att göra sitt yttersta för att minimera tillgängligheten genom att begränsa öppettiderna. I Sverige dricker vi inte på lördagseftermiddagar, typ!
Förtvivlade riksdagsledamöter, i alla fall en del, kritiserar regelverket och menar att det i praktiken nästan omöjliggör för företag att införa det som politiken har beslutat.
Det verkar som om den svenska modellen för gårdsförsäljning är att först tillåta den, för att sedan reglera den till oigenkännlighet. Ett klassiskt exempel på att ge med ena handen och ta med den andra.
Så medan andra länder njuter av lokala viner och ölsorter direkt från producenten, får svenska konsumenter nöja sig med att boka in sig på ett 45-minuters seminarium om alkoholens faror – innan de får köpa en flaska.
Skål för det svenska regelverket!