Den 1 juli i år börjar nya byggregler gälla i Sverige. Funktionskraven för byggande kommer att finnas kvar men Boverkets allmänna råd och upplysningar om hur kraven ska uppfyllas tas bort eftersom de är för styrande och hämmar utveckling och innovation, enligt Boverkets generaldirektör Anders Sjelvgren. Byggbranschen ska ha kompetens att avgöra när de olika funktionskraven på byggnader med mera är uppfyllda.
Kravnivån sänks inte men branschen ska själva hitta olika lösningar och avgöra om kraven är uppfyllda. Kommunerna ska inte godkänna några lösningar som byggherrarna föreslår, utan ska enligt Anders Sjelvgren enbart bedöma om byggherren har förmågan att uppfylla samhällets krav.
Sveriges Arkitekter menar i stället att vissa krav har sänkts, till exempel har kravet på dagsljus halverats och kravet på att varje rum ska ha minst ett fönster är borttaget. Redan nu har Sveriges Arkitekter även fått samtal från medlemmar där byggherrar vill ha sänkt takhöjd i sina projekt från nuvarande miniminivå 2,4 till 2,2 meter. Anledningen? Jo, man vill få rum med en extra våning inom befintlig byggrätt. Om det är detta Boverket menar med innovation och nytänkande börjar jag bli tveksam.
Fast nu är jag kanske en konservativ, stelbent gammal byråkrat och borde anstränga mig att tänka i nya banor. Det skulle ju eventuellt kunna bli både charmigt och trivsamt om de svenska byggherrarna hämtade lite inspiration från till exempel Frankrike när det gäller bostadsutformning? För många år sedan fick jag och familjen låna ett gammalt stenhus i Avignon. Huset var från 1940-talet och även det mesta av möblerna och övrig inredning hade samma datummärkning.
Huset hade en okonventionell planlösning. Detta innebar att framför allt kök och badrum var en fascinerande upplevelse för en svensk uppvuxen med gamla Planverkets byggnormer för hur en god bostad ska utformas, med regler för skåplängd, köksutrustning och rätt arbetshöjd på arbetsytor i anslutning till spis och diskbänk.
Köket i vårt charmiga hus var till att börja med genomgångsrum, vilket tog bort 50 procent av den lilla golvyta som fanns. I köket fanns ett frostat litet fönster och där stod dessutom husets värmepanna i ensamt majestät. De små låga arbetsytor som fanns under köksskåpen (som saknade dörrar) var uppenbarligen byggda för en familj av kort medellängd. Rinnande vatten fanns inte i köket, men väl tvärs över korridoren i ett rum utan fönster där den enda inredningen var en stor tvättho.
Den svenska Arbetsmiljöinspektionen skulle omedelbart ha dödskallemärkt köket som arbetsplats, så det var tur att inget avlönat arbete skulle utföras i denna köksregion. Maten som producerades i köket var dock under hela veckan av utmärkt kvalitet, vilket bara bevisar att ett eller ett par glas rödvin kanske inte bara är bra för hjärtat utan även, åtminstone kortvarigt, kan råda bot på en dålig arbetsmiljö.
Badrummet var även det en upplevelse av stora, eller rättare sagt små mått. Det som omedelbart kändes igen från köksutrustningen var att det franska folket åtminstone tidigare varit en bra bit under medellängd. Om man som medellång svensk (183 centimeter) parkerade sig på den erbarmligt låga toalettstolen placerad dikt intill det nedsänkta badkaret hamnade ena benet under det låga tvättstället. Väl parkerad på toastolen fick man raskt en känsla av att knäskålarna befann sig i höjd med öronen. Det franska huset tappade allteftersom veckan gick alltmer av sin charm och de närliggande uteserveringarna besöktes allt oftare.
Men så här charmigt eller illa kan det väl ändå inte bli i Sverige i dag, med den omfattande egenkontroll som byggherren måste utföra av de olika delmomenten inom ett byggprojekt? Delar av kontrollen enligt kontrollplanen kan göras redan innan bygget startar om det finns ett detaljerat ritningsunderlag, till exempel av elinstallationer och VVS. Under bygget följs sedan kontrollplanen upp med besiktningar och godkännande av varje del av kontrollplanen.
Trots denna omfattande kontroll och besiktningsverksamhet blir det ändå rätt ofta fel som måste rättas till i efterhand, även hos de stora seriösa byggherrarna. När till exempel nya Karolinska byggdes måste 165 duschrum byggas om för cirka 100 000 kronor per rum. Duschvattnet rann från golvbrunnen och ut mot väggen. Ett äldre exempel är Gudöterrassen i Tyresö, där samtliga 136 badrum saknade fuktspärr bakom kaklet.
Ett mer omfattande problem med dagens kontrollverksamhet är de mindre seriösa och ibland rent kriminella aktörer som dykt upp inom byggbranschen. Till exempel är det stora antalet underentreprenörer (ue) som är engagerade på många byggarbetsplatser föremål för ständiga diskussioner. Frågan blev extra uppmärksammad för två år sedan när fem byggnadsarbetare omkom i en hissolycka i Ursvik. Huvudentreprenören hade 119 underentreprenörer registrerade på arbetsplatsen och den längsta ue-kedjan var i fem led. Det är i det läget inte enkelt att få kontrollprogram att fungera samt få all inhyrd personal att känna till och följa alla säkerhetsföreskrifter.
I Norge har man begränsat ue-kedjorna till högst två led. Kan vara något för Sverige att ta efter. Faktum är att flera stora svenska byggföretag, bland annat Peab och Skanska, redan har begränsat ue-kedjan till två led vid sina byggen.
Den stora frågan är nu om byggbranschen som helhet verkligen är redo för nya byggregler med ännu fler frihetsgrader?