Insändare: För oss med diabetes finns inga röda dagar

Vi drygt 15 000 personer som lever med diabetes i Sörmland har ett heltidsjobb med att sköta sjukdomen. Jul- och nyårshelgerna är inget undantag. Här kan livet med en kronisk sjukdom vara extra påfrestande. Du är kanske ensam med din oro för hur framtiden med sjukdomen ska bli, eller myset runt julbordet avbryts med frågan: ”Ska du verkligen äta det där, du som är diabetiker!?”

När Svenska Diabetesförbundet i Diabetesbarometern 2023 kartlade diabetesvården svarade en av fyra av de 3 530 medverkande i undersökningen att deras relation till familjen och vänner i någon eller stor utsträckning begränsas av livet med diabetes. Andelen är cirka tre av tio bland personer med diabetes typ 1, medan motsvarande andel bland personer med typ 2-diabetes är 22 procent. Förra året uppgav sex av tio att deras livskvalitet påverkades negativt av livet med diabetes.

Även i Sörmlands län är det många som är drabbade av de utmaningar som livet med en komplex och krävande kronisk sjukdom ger. Att leva med diabetes är ett ständigt pågående arbete med omfattande och avancerad egenvård. För oss med diabetes finns inga röda dagar. När det gäller vården så är det nära en av fem i undersökningen totalt som uppger att det psykosociala stödet fungerar dåligt. Hos oss var det nära en av fyra.

Långt ifrån alla som har behovet får alltså det stödet som ibland krävs för att orka med en kronisk sjukdom exempelvis i form av samtal med psykolog eller kurator. En enkätröst, bland många, för vem det psykosociala stödet inte fungerar: ”När jag fick diabetes och var psykiskt mycket dålig så var det enda min diabetesläkare sa: det var ju tråkigt!"

Detta är ohållbart för den enskilda individen som drabbas av både psykisk och fysisk ohälsa och därmed kraftigt försämrat livskvalitet. Samtidigt riskerar frånvaro av psykosocialt stöd att medföra ökade kostnader, bland annat i form av utgifter för behandling av komplikationer om en person med diabetes mår dåligt och därför inte mäktar med egenvården.

Frågor om måendet bör vara lika vanliga som frågor om blodsocker och levnadsvanor i vården. Ser vården bara halva människan med diabetes, så går det inte att behandla hela patienten. Min önskan inför 2024 är därför att alla, inklusive er som arbetar i vården, vill se människan först och inte sjukdomen, när ni träffar en person med diabetes.

Jag är övertygad om att det kommer ge en bättre hälsa, fysiskt, psykiskt och socialt, för alla som idag lever med diabetes i Sverige.