Skjulsta resurscenter, där verksamheterna SRC1 och SRC2 finns.
Jag har ett barn med autism som i fem år behövt särskilt stöd under sin skolgång och där Eskilstuna kommun inte kunnat uppfylla det som i forskning är det viktigaste: att sätta in rätt stöd tidigt i skolgången.
Vi har i stället hamnat i att behöva prova olika slags insatser som för tillfället funnits i vår kommun och som aldrig har varit långsiktiga, till skolnärvaroteamet och sjukhusskolan. En särskild undervisningsgrupp fanns inte i vår hemskola. Det enda vi kunde hoppas på då var en gyllene biljett till SRC1 (Skjulsta Resurscenter våning 1). Det blev en väntan på nästan 2,5 år innan vi till slut kunde börja skola in barnet där, och en känsla av hopp och framtidstro kunde infinna sig. Äntligen behövde vi inte förklara behoven för oförstående människor, och kanske kunde vårat barn nu äntligen läka.
Det gör mig så ledsen och sorgsen att denna möjlighet nu tas bort och SRC1 läggs ned. Det behövs alternativ till dagens skola. Det är fantastiskt att fler SU-grupper kan starta ute på skolorna, så att det blir ett snabbare steg att ta i de fall elever behöver ett mindre sammanhang, men de elever som inte ens kan närma sig en stor skola då? De som behöver kompetensen och tryggheten samlad i verksamheter som SRC1? Vi måste kunna satsa på båda sakerna!
Kom ihåg att inkludering inte handlar om att barnet till synes går i samma lokaler som andra elever, utan det handlar om var barnet får en tillhörighet. För de barn som nu blir av med sin tillhörighet, eller för de barn som behöver en verksamhet som SRC1 för att få möjlighet att tillhöra, finns en stor risk för utanförskap och exkludering i samhället.