Den digitala tekniken breder ut sig i samhÀllet likt en invasiv art. Och det sÄ kallade IT-samhÀllet, blir allt mer auktoritÀrt och tvingande för var dag. Utrymmet för mÀnniskor som inte vill, eller inte kan bli digitala, minskar hela tiden. Och den heliga ko som IT-samhÀllet Àr i samtiden, fÄr bara ingen röra eller störa.
Behöver jag nĂ€mna pĂ„fundet nu senast, om personer med hemtjĂ€nst, som skall tvingas handla mat med hjĂ€lp av surfplatta. DĂ€rför att nĂ„graânytĂ€nkandeâ chefer inom Ă€ldreomsorgen Ă€gnat sig Ă„t önsketĂ€nkande/glĂ€djekalkylerande kring ekonomiska besparingar som kan göras, bara man inför Ă€nnu lite mera IT-teknik i verksamhetenâŠ
Jag skulle vilja vinkla till det lite, och pÄstÄ att vi som inte Àr digitala, behandlas som oliktÀnkande behandlas i auktoritÀra diktaturer. Med diskriminering, försvÄrande av livsvillkor och stÀndiga subtila eller aggressiva krav pÄ anpassning.
Att förlora mycket pengar Àr ett stort trauma för de flesta mÀnniskor. Jag tÀnker nu pÄ de sÄ kallade ÀldrebedrÀgerierna. Till de bankföretrÀdare, som varje gÄng det stÄr om ett fullbordat ÀldrebedrÀgeri i tidningen, ingriper rÄdigt genom att uppmana de gamla att inte anvÀnda dosa, bank-id, koder med mera, pÄ uppmaning av nÄgon annan, och anhöriga att informera sina Àldre om detta, vill jag sÀga; Försök att förstÄ nÄgon gÄng. Det gÄr inte att informera bort företeelsen bedrÀgerier mot Àldre. Blir man tillrÀckligt gammal, börjar minnet svikta. Information ena dagen kan vara borta nÀsta. Eller om en vecka. FörmÄgan att hÀvda sig mot en bedragares pÄstridighet och entrÀgenhet, och kunna tÀnka klart i skarpt lÀge, Àr individuell. Men sÀmre hos mycket gamla (och hos riktigt unga vuxna). Det Àr Inte bankkunden/brottsoffret som borde vetat bÀttre. Det Àr banksÀkerheten som brister!
Jag menar. Hur svĂ„rt kan det vara att se till sĂ„ att INGEN gammal mĂ€nniska i Sverige ska behöva bli avlurad sina besparingar? Som det Ă€r idag kan vilket obegĂ„vat krĂ€k som helst klara av att genom manipulation först fĂ„ brottsoffret att anvĂ€nda sin dosa och röja sina koder och bank-id. Och resten, den digitala biten, tycks vara âa walk in the parkâ för den kriminelle. Jag sĂ€ger. SĂ€tt nĂ„gra experter pĂ„ jobbet, och se till att det blir omöjligt!
SjĂ€lv har jag inte hunnit bli sĂ„ gammal, men jag vĂ€ljer att fortsĂ€tta vara non-digital, sĂ„ mycket och sĂ„ lĂ€nge det gĂ„r. Av sĂ€kerhetsskĂ€l och av solidaritet. Ăn Ă€r det inte straffbart att stĂ„ utanför den digitala vĂ€rlden. Men snart blir det vĂ€l det!