Det är svårt att inte dra slutsatsen att barns rättigheter i Eskilstuna väger olika beroende på vilka föräldrar de har som kan föra talan.
När nedläggningen av Årby högstadium och den anpassade skolan i området genomfördes, fanns det ingen vilja att lyssna på protester. Inga möten, inga kompromisser, inga politiker som betonade vikten av delaktighet. Men när föräldrar protesterar mot nedläggningen av Salvägens förskola i Skiftinge, då hörs plötsligt andra tongångar. Kommunen lyssnar, backar och hittar lösningar.
Nu står en ny grupp sårbara elever på tur att drabbas. Eleverna som fått sin undervisning i flera år i kommunens centrala undervisningsgrupp för elever med NPF hotas av nedläggning, utan direkta planer på vad som ska ske med eleverna och lärare.
Det kan likställas med vad som kallas skendemokrati. Vidare krävs svar på frågan varför barnkonsekvensanalyser inhämtas när beslutet om nedläggningen enbart ska återanmälas till nämnden i efterhand av skolchefen. Som nyss tillträtt.
För nu undrar jag, politiker och tjänstemän: Kommer ni att lyssna nu? På alla synpunkter som kommit in? På funktionsrättsorganisationerna? Eller avgör elevernas behov och föräldrarnas bakgrund om deras röster räknas? För vems skull ska eleverna som går sista året eller åren på pedagogiskt centrum fasas ut i en skola de inte bedömts kunna fungera i? Vems behov styr? Den nya skolchefen, som saknar insyn om de flesta eleverna som har fått fungerande undervisning?
Barns rätt till utbildning och stöd ska inte vara en fråga om vilka som har mest inflytande eller vilka grupper som anses "värda att lyssna på". Det är dags att Eskilstuna kommun visar att alla barn har lika värde – och agerar därefter. De senaste åren har nämnden och förvaltningens agerande väckt frågan om hur transparens, kvalitet och hur barns rättigheter fungerar i Eskilstuna kommun.