Göran Frithz föddes och vÀxte upp i StrÀngnÀs, dÀr han blev student 1956. Han var tidigt inriktad pÄ att bli lÀkare och avlade sin medicine licentiatexamen vid Uppsala universitet 1963 och blev legitimerad lÀkare samma Är. Under specialistutbildning i invÀrtesmedicin och kardiologi vid Akademiska sjukhuset under 1960-talets senare hÀlft fick han god kontakt, som utvecklades till bestÄende vÀnskap, med den legendariske professorn i praktisk medicin, Erik Ask-Upmark. Göran disputerade pÄ en klinisk avhandling om stroke och blev medicine doktor 1974 och Äret dÀrpÄ docent vid Uppsala universitet. DÀrefter sökte Göran sig till Centrallasarettet (numera MÀlardalens sjukhus) i Eskilstuna, dÀr han utnÀmndes till överlÀkare i invÀrtesmedicin 1975. Han blev sjukhuset trogen under hela sin aktiva tid och 2000 utnÀmndes han till adjungerad professor vid MÀlardalens högskola. Göran hade ett stort sjömilitÀrt intresse, som parallellt resulterade i att han blev örlogskapten i reserven med ocksÄ livslÄngt medlemskap i SjöofficerssÀllskapet.
Göran kom vid sidan av sina lÀkarÄligganden att fortsÀtta sin kliniska forskning inom frÀmst hjÀrta/kÀrl-omrÄdet med alltmer tydligt fokus pÄ folksjukdomen högt blodtryck (hypertoni), som ocksÄ blev hans huvudsakliga ansvarsomrÄde inom sjukhuset. Göran, med sitt naturliga mÀnniskointresse, hade tagit intryck av Ask-Upmarks synsÀtt i patientsamtalet, att med helhetssyn omfatta den kliniska frÄgestÀllningen, dÀr sjukhistoria, symptom och kliniska observationer var viktiga pusselbitar för diagnos. Det var emellertid inte det minsta frÀmmande för honom, att med gott intellekt och stort intresse tillgodogöra sig och i den kliniska vardagen tillÀmpa de vetenskapliga landvinningar som gjordes till gagn för patienterna i en alltmer teknikinriktad sjukvÄrd.
En av oss (G R) kom i mitten av 1970-talet att fÄ nÀrmare vetenskapliga samarbeten med Göran av ofta mera grundforskningskaraktÀr. Ett exempel pÄ detta Àr, dÄ Göran stÀllde blodprover till förfogande för vidare analys frÄn vÀlutredda, nyupptÀckta hypertoni-patienter. Med en egenutvecklad isotopmetodik kunde vi tillsammans pÄvisa, att röda blodkroppar frÄn patienter med obehandlad hypertoni hade ett förhöjt innehÄll av joniserat kalcium. Denna förhöjning, kunde vi senare visa, fick effekt pÄ röda blodkroppars förmÄga till formförÀndringar som minskade, nÄgot som i slutÀndan kan pÄverka blodets genomrinningsförmÄga i de minsta blodkÀrlen, kapillÀrerna.
Görans stora kunskaper inom hela det internmedicinska fÀltet och i synnerhet inom hjÀrta/kÀrl-omrÄdet var obestridliga och lika imponerande var hans sÀtt att förmedla sitt kunnande till yngre kolleger och annan sjukvÄrdande personal. Kombinationen av hög klinisk kompetens och aktiva forskningsinsatser i frontlinjen innebar en garant för hög kvalité i sjukvÄrdsarbetet.
Efter sin pensionering kunde Göran Àgna mer tid Ät sin Àlskade familj, sina mÄnga kulturella intressen och sommarboendet i Torekov. Göran hyllade gentlemannadygderna och med sitt öppna vÀsen och goda humör bildade han ett stort nÀtverk av goda vÀnner kring sig. Han var hedersmedlem i Rotary och hade medlemskap i flera föreningar och sÀllskap.
Med sin breda allmÀnbildning och sina trÀffsÀkra associationer gav Göran liv Ät vÄra diskussioner och samtal, som sÀllan blev uddlösa.
Minnet av Göran Frithz kommer att bevaras i ett ljust skimmer och vÄra tankar gÄr till Lillemor och Gustaf med familj.