Sofie Sandvik kÀnner stor tacksamhet till personalen pÄ MÀlarsjukhuset, dÀr dottern Elsa föddes den 2 januari.
Pappa Gustav Sandvik, 29, ligger nedsjunken i den stora soffan hemma i Borsökna. PÄ hans bröst sover Elsa, tvÄ och en halv vecka gammal. Efter sin tidigare förÀldraledighet, med storebror Erik, bestÀmde sig paret för att ta ut lite dubbeldagar i början av nÀsta gÄng, för att slippa lÀmna den gemensamma bebisbubblan redan efter de tio dagar som automatiskt avsÀtts för den andra förÀldern.
Ăven om mamma Sofie repade sig snabbt, kan den extra ledigheten nog komma vĂ€l till pass med tanke pĂ„ vad de just har gĂ„tt igenom.
Sofie beskriver sin första förlossning 2020 som forcerad, "lite konstgjord, men det gick ju bra". Efter att ha gÄtt tvÄ veckor över tid blev det igÄngsÀttning och en utdragen förlossning. NÀr hon vÀl passerade berÀknat förlossningsdatum, BF, med lillasyster Elsa som var berÀknad den 28 december tÀnkte hon uppgivet att det vÀl skulle bli igÄngsÀttning Àven denna gÄng. SÄ nÀr vÀrkarna drog igÄng blev hon överlycklig.
â PĂ„ vĂ€g in i bilen var det sĂ„ vĂ€ldigt regelbundet. Jag fick nĂ€stan nypa mig i armen och tĂ€nkte att "nu vet jag att det hĂ€nder pĂ„ riktigt".
Det kÀndes som en revansch.
Personalen mötte henne vid ingÄngen pÄ sjukhuset, samtidigt som Gustav parkerade bilen. VÀrkarna var sÄ kraftiga att hon fick komma direkt till ett förlossningsrum, utan nÄgot stopp pÄ intagningen.
Barnmorskan frĂ„gade om Sofie mindes hur man anvĂ€nder lustgasen â men avbröts mitt i frĂ„gan nĂ€r Sofie tog munstycket, placerade det över nĂ€sa och mun och började suga i sig av smĂ€rtlindringen.
En stund senare kÀndes lustgasen inte lÀngre tillrÀcklig. Sofie var öppen knappt fyra centimeter och bad om epidural. Hon misstÀnker dock att den inte hamnade riktigt rÀtt, dÄ den inte alls lindrade smÀrtan i samma utstrÀckning som vid Eriks förlossning.
â Det gjorde fortfarande vĂ€ldigt, vĂ€ldigt ont och jag bad flera gĂ„nger om att fĂ„ mer. Det var mer smĂ€rtsamt den hĂ€r gĂ„ngen.
Kanske hamnade inte epiduralen riktigt dÀr den skulle? Sofie upplevde att hennes andra förlossning var mycket mer smÀrtsam Àn den första.
Sofie har en bild av att hon födde barn "som pÄ film" med skrik och panik. Gustav upplevde det dock inte riktigt sÄ.
â Jag tyckte att det kĂ€ndes ganska lugnt. Förutom nĂ€r du inte riktigt kunde slappna av genom vĂ€rkarna lĂ€ngre, trots att man pĂ„minde dig. Men det sĂ„g inte sĂ„ panikslaget ut som du tror, och man visste att det var nĂ€ra dĂ„, sĂ€ger han.
Hon minns inte den första förlossningen som lika smÀrtsam och frÄgar sig om det kan ha haft med igÄngsÀttningen och det hon kallar för "konstgjort" att göra?
â Jag blev chockad över hur ont det gjorde och vĂ„gade inte riktigt trycka ordentligt nĂ€r det var dags. Sen sa barnmorskan till mig att jag behövde krysta och dĂ„ gjorde jag det, samtidigt som jag pressade hĂ„rt om Gustavs arm.
NÀr hon födde Erik satt hon pÄ förlossningspallen och kÀnde gravitationens hjÀlp. Men nu, med andra barnet, rekommenderades inte det pÄ grund av ökad risk för bristningar. I stÀllet födde hon liggandes pÄ sidan.
â Samma sekund som hon kom ut började hon lĂ„ta. Med Erik dröjde det lite, sĂ„ man hann bli lite orolig. HĂ€r var det ingen tvekan om att hon var igĂ„ng, minns mamman.
Elsa lades pÄ Sofies bröst och Gustav minns hur kÀnslorna svÀmmade över.
â TĂ„rarna bara kom! Hon var sĂ„ efterlĂ€ngtad och sĂ„ fin!
Elsa föddes den 2 januari. Hon var 50 centimeter lÄng och vÀgde fyra kilo.
Sofie var fortfarande chockad av den smĂ€rtsamma förlossningen och dessutom lite oroad över nĂ€sta steg, nĂ€r moderkakan skulle ut â hon mindes "massagen" hon hade fĂ„tt för att den skulle lossna efter förra förlossningen med skrĂ€ck, och i sitt förlossningsbrev hade hon bett personalen att undvika hĂ„rda tryck pĂ„ magen.
Men moderkakan ville inte lossna av sig sjĂ€lv. Inte heller med hjĂ€lp av tryck och massage â eller av akupunktur i tĂ„rna. Rummet fylldes med mer och mer personal, fler som försökte fĂ„ moderkakan att slĂ€ppa frĂ„n livmodern. Efter omkring 20 minuter kallades lĂ€kare in.
â Jag hade förlorat 1,3 liter blod under förlossningen och nu började jag bli lite groggy av det, av tröttheten och av rĂ€dslan.
â LĂ€karen försökte dra i navelstrĂ€ngen men trots att hon tog i sĂ„ kĂ€nde jag inget. Hon drog sĂ„ hĂ„rt att den gick av, men moderkakan satt kvar.
Sedan kÀnde Sofie hur det började rinna blod ur henne och lÀkaren fattade beslut om operation.
â Jag minns bara att jag plötsligt rullades ut. Jag förstod att jag skulle opereras, men jag minns inte att nĂ„gon sa det.
Efter att ha förlorat 1,3 liter blod under förlossningen blev Sofie av med ytterligare 1,5 liter efter â totalt 2,8 liter. Som kompensation fick hon tvĂ„ pĂ„sar donerat blod under operationen. Paret Ă€r vĂ€ldigt tacksamma bĂ„de för sjukhuspersonalen och för de som donerat blod. "Hade inte vĂ„rden varit sĂ„ utvecklad som den Ă€r hade Sofie dött av det hĂ€r. Det var verkligen en tankestĂ€llare för mig", sĂ€ger Gustav.
PÄ vÀg till operationssalen höll lÀkaren ett stadigt tag om Sofies mage och pratade lugnt. Sofie kÀnde fortfarande att det rann blod och sa till lÀkaren att "nu kommer jag tappa medvetandet".
â Trots att jag blev medvetslös sĂ„ hörde jag en del av vad som hĂ€nde dĂ€r. Jag hörde att de sa "nu tappade hon medvetandet", jag kĂ€nde att jag kom in i operationssalen dĂ€r det var kallare och jag hörde nya röster. De pratade fortfarande med mig, men jag var helt vĂ€ck.
Inne pÄ operationen uppfattade hon tvÄ "splashar" av blod mot golvet innan hon sövdes.
Kvar pÄ förlossningen satt Gustav med lilla Elsa.
â LĂ€karen kom in till mig och berĂ€ttade att operationen hade gĂ„tt bra, men att hon hade förlorat ytterligare 1,5 liter blod. AlltsĂ„ 2,8 liter totalt med det hon förlorade under förlossningen. Det var dĂ„ jag tĂ€nkte "oj, shit, det hĂ€r var riktigt illa", berĂ€ttar Gustav och fortsĂ€tter:
â LĂ€karen verkade sjĂ€lv skĂ€rrad och jag tĂ€nkte att om det hĂ€r hade varit för 100 Ă„r sedan, nĂ€r sjukvĂ„rden inte hade kommit lika lĂ„ngt ...
â DĂ„ hade jag strukit med, konstaterar Sofie.
En stund senare vaknade Sofie. Hon hörde röster, bland annat frÄn "den snÀlla sjÀl" som hade hand om henne pÄ uppvaket och fascineras Àn i dag över hur han lyckades prata och ge svar pÄ alla hennes frÄgor trots att hon Ànnu inte kunde kommunicera med honom.
NÄgra timmar senare var hon alert nog att svara pÄ frÄgor och fick Äterförenas med Gustav och Elsa.
"NĂ€r jag vĂ€l fick hĂ„lla i Elsa pĂ„ förlossningen efter operationen â det var dĂ„ jag fick mitt moment med henne. Jag kunde inte riktigt ta in allt nĂ€r hon lades pĂ„ mitt bröst nĂ€r hon precis var född", sĂ€ger Sofie. Innan de lĂ€mnade BB lĂ€mnade de en hĂ€lsning pĂ„ whiteboardtavlan pĂ„ rummet: "Tack för allt".
Det har knappt gÄtt tre veckor sedan hÀndelsen men Sofie reflekterar över att hon inte upplever det som nÄgot trauma. Hennes teori Àr att det till stor del beror pÄ hur personalen hanterade situationen.
â De behöll hela tiden lugnet. De fick det att kĂ€nnas som att allt skedde pĂ„ rutin.
LÀkaren tog sig tid att prata med bÄde Sofie och Gustav efterÄt, pÄ ett vis som de verkligen uppskattar.
â Hon förstod att det hĂ€r var en stor upplevelse. Hon satte sig ner och skötte allt vĂ€ldigt proffsigt. Det var lugnande, det jag ville var att fĂ„ veta vad det egentligen var som hade hĂ€nt och hur allvarligt det var och hon tog sig verkligen tid att förklara. Det Ă€r jag sĂ„ tacksam för!